Vi pratade länge igår men det leder ju aldrig till någon förändring. Jag funderade på att jag ev ville att han skulle komma en kväll. Men han funderade och kollade men svarade sedan att han inte kunde. Han skulle återkomma om resan. Jag tror inte det heller kommer bli av. Usch det är jobbigt, tror att det är slut nu. Jag menar att detta är vägen mot slutet.

Jag skrev innan att jag trodde han skulle hjälpa mig att förverkliga drömmar eftersom jag var speciell men att det var tvärtom. Som vanligt ingen reaktion på det även att vi pratade om att jag gärna ville ha reaktion på mina mess. Att jag ville få del av vad han tänker när han läser mina mess.

Ja jag skrev att jag ville veta resan så fort som möjligt så vi får väl se när det blir. Jag ska försöka att leva vidare och inte gå runt och planera och fundera och styra mitt liv efter nån förhoppning när det gäller resan.

Å så tänker jag att jag ska vara tyst, så jag har raderat hans mess och telefonnummer för att det ska få mig att ha lite svårare att ta kontakt. Tror dock att han ser det som jag inte vill ha kontakt. Å han tolkar alltid utifrån som han tror att det är så nu tälkar jag utefter så som jag tror att det är och då kommer det leda till att vi båda tolkar att den andra vill ha lugn och ro. Vår kontakt kommer glesasut och till slut är det inget kvar. Å visst det är väl jättebra för mig, först då kan jag gå vidare men det är tufft att veta att hans liv rullar på och är bra och att jag inte får vara en del i det.

MEN det leder inte till nått att hålla kvar och vara en del i hans liv. Jag ville ha ett förhållande- det får jag inte, jag ville vara med i bandet – det fick jag inte, å jag vill bli bjuden på resor – å det blir troligen inte heller av.

Måste påminna mig hur mkt han sviker mig, även om jag vet att han gjort mer för mig än många andra, men han sviker mig på många plan.

Han vet, eller borde i alla fall veta att jag vill att han tar stegen men han kommer aldrig göra det och då måste jag våga stå kvar och låta det blir som det blir. Jag kan ju inte tjata och tjata.. Vill han ha mig kvar så får han visa det. Å när han inte gör det så måste jag fatta att det är som det är.

Usch så tufft det är (samtidigt som jag blir glad då jag tänker på att jag träffar någon och blir lycklig men det är inte lätt att tänka på det och tränga undan saknaden). Vill bara krypa ner under filten och titta på en serie och fly verkligheten. Skydda mig genom att vara ensam och inte behöva tänka på nått annat än bara titta på serien.