Ja jag vet inte vad jag ska kalla det men det känns som jag är i nån paus, i väntan eller nått.

Den gamle påverkar mig så mkt och jag måste nog stänga ute honom, putta bort honom och skapa ett liv utan honom. Då kanske jag kommer vidare och hittar ett driv igen. Jag saknar mitt driv, min vilja och att inte bara dra mig undan och ta det lugnt, njuta av ensamheten där ingen ber om min energi.

Sa till min psykolog att jag ville få ut mer av våra samtal och vi bestämde att det är detta som tar min kraft och att vi ska lägga tid på detta. Å förhoppningsvis kommer jag vidare.

Jag är ju så delad, både vill och inte vill. Men kommer på att jag ofta vill ha kvar honom för att jag ska få hjälp, få ut nått av vår vänskap. Å så kanske inte en vänskap ska vara så jag har kanske inte heller så ren känsla för det vi har ihop.