Jag vill väl att allt ska bli bra och att vi ska kunna umgås men jag tror inte på det riktigt längre. Å jag vill att han ska tycka det är jobbigt, att han ska sakna mig och att han fattar att det är hans beteende som gjort att det är som det är.

Jag vill att han ska må lite dåligt för att han gjort som han gjort mot mig.

Han kunde varit med engagerad och gett mer men så viktig var jag inte längre. Jag vil inte förlåta honom bara så där, jag vill att han ska fatta att han gjort fel och jag vill inte bara att det ska vara som ingenting hänt.

Tänker jättemkt på honom stundtals och jag både vill och inte vill träffa honom. Jag vill att han ska höra av sig, att han ska ta kontakt men samtidigt innerst inne så vill jag inte bli påmind om honom. Jag vil inte att han ska påverka mig och förstör mer för mig.

Men hoppas han tänker varje dag på mig och att han ångrar att han gjort som han gjort, att han tar på sig skulden över att vi tappat kontakten, att han mister mig. Hoppas det plågar honom, ja jag vet att det är elakt men jag har mått så dåligt så många gånger och jag tycker han sakta men säkert skjutit mig längre och längre bort men utan att våga ta steget och säga nått själv. Å vad det stör mig att han är så feg!!

Jag vill inte att han ska tro att jag bara är okej med allt. Men jag vet inte om han fattar att det inte är okej… ibland fattar han men ibland är han så fruktansvärt trög.

Jag vill inte att jag bara ska glömma allt dåligt när jag ser honom. Jag vill tyvärr att han ska vara ledsen över att han gjorde att det blev så här. Men han tror nog allt är bra, jag sa att jag inte ville ha otrohetsaffären längre utan att vi skulle vara vänner och han tycker nog att vi är det…