Han kom hit idag, oanmäld


Han svängde förbi med motorcyklen men jag var påväg ut så blev inte mkt sagt. Undvek ögonkontakt och var varken trevlig eller otrevlig. Messade dock en timme senare ”tack för besöket”, han svarade att ”ja det var ett kort besök men kul att se dig”. Det svarade jag inte på.. Han borde tänka att det är konstigt att jag inte svarar eller messar mer men jag är inte så säker på det.

Sen när man sitter här ensam och vädret är underbart så saknar man honom lite extra. Saknar att mysa men nån dessa kvällar. Å då är ju självklart honom jag saknar. Både för att det är den enda jag har haft sånt med på evigheter och så har jag ju mkt känslor för honom.

Men jag lyckas hålla mig ifrån att messa honom, men hoppas fortfarande han ska kämpa för mig. Även om jag kanske inte vill ha stunderna mer med honom. Vill ju ha stunderna men inte känslorna som stunderna ger… Men jag vill att han kämpar och visar att han bryr sig och saknar mig.

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


livets väg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu