Jag har väl vetat det länge men hoppet vill ju inte riktigt släppa… å ja jag vet inte riktigt men det är väl hoppet om att allt ska bli bra på nått sätt..

Men det kommer ju aldrig bli bra – det finns ju ingen möjlighet för jag vill ju ha honom. jag vill ha det jag känner för honom. Jag hoppas ju att jag ska känna det för någon annan men det är inte lätt. Å så länge han finns lär det väl aldrig gå.

Men fy fasiken så tråkigt och svårt det är.

Men jag jobbar med att släppa taget. Att inte hoppas på någonting, att inte försöka tvinga fram något. Att inte tala om vad jag känner – helt enkelt bita ihop och få tiden att gå.

Det är så tråkigt men jag vet ju att det aldrig blir som jag hoppas. Han har valt och det är inte mig och därigenom kan/vill han inte ge mig det jag vill.