Han kom ut och hjälpte mig hela dagen utan en endaste kram, kyss eller något. Vi var dock inte ensamma någongång så det gjorde ju att vi inte kunde. Menvi hade kunnat passa på då vi var inne och alla ute osv.

Vi messade lite dagen innan och jag skrev att det är nästan så du kunde fått sova över å han svarade att, jo det hade varit trevligt men sen kom inget mer så jag skrev inget mer. Jag vill ju att han tar steget och jag tyckte ändå att jag bjöd in. Å jag har ju sagt många gånger att han ska ta steget så jag slipper tigga och be, fråga och göra felen (så att vi har sex igen).

men han tog inte den chansen och jag vet inte om han inte ville eller om han inte vågade. I vilket fall som helst så var det rätt skönt. Å idag har det inte varit lika jobbigt som det skulle varit om han hade varit kvar.

Jag påmindes tillräckligt men inte så passens så jag har gått och tänkt och grunnat på det idag. Så det var ju bra på alla sätt och vis.

Jag har sagt det innan och säger det igen. Jag hoppas han ska vilja åka bort med mig och jag vill åka men jag vill inte få känslorna jag vet att jag får.

För jag lyckas hålla mig borta. Jag har liksom tagit ett steg tillbaka och lyckats hålla det. Sedan är det inte många dagar och jag tror jag upplever det mer att vi inte har kontakt än han gör. Jag tänker varje dag att det gått en hel dag men jag tror han mer tänker att ingen kontakt på två tre dagar är inget konstigt alls. Sedan tänker han nog på de men jag tror jag tänker mer på det och lägger in mer tankar om varför och så.

Jag vill ha kontakt men tycker det är skönt att inte ha det. och lyckas hålla mig!! Sedan är det inte så att jag absolut inte får höra av mig. Utan det har bara naturligt blivit så att jag inte känner för de, känner inte för att få den reaktionen jag brukar ha när vi hörts eller setts. Sen vill jag nog inte att vi aldrig ska höras men jag tycker det är skönt att inte behöva känna som jag gör varje dag utan få lugn och ro. Å vem vet det kanske gör att jag inte drar dit lika mkt varje gång framöver.

Hoppas på nått dubbelt sätt att han ska vilja åka bort med mig en helg. Jag vill åka iväg, ha en underbar helg men vill inte må som jag gjort när vi skiljs. Och här både vill jag och och inte vill. Jag vill att han bjuder för att jag ska få en helg i en storstad eller en liten miniresa nånstans men vill inte väcka känslorna till liv.

Han ringde i söndags och vi pratade några minuter men sedan tackade jag för mig då jag hade min dotter hemma och ville vara med henne. Vilket jag sa och han fårstod. Men sedan dess har jag inte hört nått och det är två dygn sedan. Jag undrar hur länge han kan vänta för jag tror han blev lite förvånad att jag valde att bryta telefonsamtalet så som jag gjorde. Men jag höll ihop och inget irreterat eller nått varken hördes eller kändes men lite snorpigt slut ändå. Å det tror jag han kände, å jag tror han undrar lite varför vi inte hörs mer (även om jag inte tror att han lägger in lika mkt i det och inte tänker att varje dag är en period av tid) men jag tror han tänker att det är lite konstigt.

Fick ett mess igår

Vill bara säga att jag fortvarande tycker om dig. Kram

Har inte svarat, vet inte vad jag ska svara och det är ju ingen fråga så behöver nog inte svara. Han har ju resonerat så flera gånger så nu gör jag med det. Men visst värmer ett sånt mess. Men tyvärr leder det ingenstans.

Varför går jag igång så fort vi har kontakt. Jag reagerar med en gång – vill, känner och längtar… måste nog vara kärlek eller nått.

Men han erbjuder ju inte det jag vill men ändå så vill jag och jag känner att jag inte slutat hoppats. Försöker låter bli men jag känner att jag ”går igång” med en gång.

Idag har vi bara pratats på telefon, å han har varit hemma och hjälpt mig medans jag jobbade. Och jag vill mer med en gång. Å jag är kär i honom

Vet inte vad det är som gör det. Ibland mår jag piss och är så jävla deppig och ibland som nu, så känner jag bara sånt lugn och tycker det är så skönt och trivs så bra.