För jag lyckas hålla mig borta. Jag har liksom tagit ett steg tillbaka och lyckats hålla det. Sedan är det inte många dagar och jag tror jag upplever det mer att vi inte har kontakt än han gör. Jag tänker varje dag att det gått en hel dag men jag tror han mer tänker att ingen kontakt på två tre dagar är inget konstigt alls. Sedan tänker han nog på de men jag tror jag tänker mer på det och lägger in mer tankar om varför och så.

Jag vill ha kontakt men tycker det är skönt att inte ha det. och lyckas hålla mig!! Sedan är det inte så att jag absolut inte får höra av mig. Utan det har bara naturligt blivit så att jag inte känner för de, känner inte för att få den reaktionen jag brukar ha när vi hörts eller setts. Sen vill jag nog inte att vi aldrig ska höras men jag tycker det är skönt att inte behöva känna som jag gör varje dag utan få lugn och ro. Å vem vet det kanske gör att jag inte drar dit lika mkt varje gång framöver.

Hoppas på nått dubbelt sätt att han ska vilja åka bort med mig en helg. Jag vill åka iväg, ha en underbar helg men vill inte må som jag gjort när vi skiljs. Och här både vill jag och och inte vill. Jag vill att han bjuder för att jag ska få en helg i en storstad eller en liten miniresa nånstans men vill inte väcka känslorna till liv.

Han ringde i söndags och vi pratade några minuter men sedan tackade jag för mig då jag hade min dotter hemma och ville vara med henne. Vilket jag sa och han fårstod. Men sedan dess har jag inte hört nått och det är två dygn sedan. Jag undrar hur länge han kan vänta för jag tror han blev lite förvånad att jag valde att bryta telefonsamtalet så som jag gjorde. Men jag höll ihop och inget irreterat eller nått varken hördes eller kändes men lite snorpigt slut ändå. Å det tror jag han kände, å jag tror han undrar lite varför vi inte hörs mer (även om jag inte tror att han lägger in lika mkt i det och inte tänker att varje dag är en period av tid) men jag tror han tänker att det är lite konstigt.