I fredags hade vi ett långt samtal. Först lunchade vi och sedan åkte han och då messade jag att jag tyckte det var tråkigt och konstigt att han inte sa något då vi slutade förra samtalet innan vi var färdiga och inte hunnit sen. och då han inte ringt upp för att hinna prata om det.

Pratade länge om hur vi skulle ha det och varför det blivit som det blivit och som vanligt mest jag som pratade men det kändes ändå bra.

Sa precis som jag ville ha det till slut. Jag vill ha ett par resor om året och hjälp med huset och mindre kontakt. Han skulle ju aldrig säga emot men tror att han förstod och accepterade varför jag ville ha det så här. Det kändes så i alla fall. Att han förstod att jag vill ha ut något av det än bara små träffar som inte leder till mer än att hålla känslorna igång och sex.

Jag kände mig nöjd efter samtalet och hela helgen. Sedan idag så messade jag att jag ville ha hans hjälp imorgon men det kunde han inte och han svarade bara det. och sedan skrev jag att det var så synd i ett par mess till men han svarade bara ja på första då jag skrev typiskt, Sedan när jag skrev att jag verkligen tyckte det var synd så har han inte skrivit nått alls.

Men jag bryter inte ihop men lite dåligt tycker jag det är men samtidigt så triggas jag itne igång mer som jag kanske skulle gjort om vi messat fram och tillbaka. Jaja det är ju som det är så jag får ju aldrig svar på hur jag reagerat. Men jag ska försöka vara lika sparsam i mina mess och försöka lära mig att inte förvänta mig mer av honom.

Jag vet ju att detta leder till att vår relation kommer ta slut men jaja den leder ju ändå inte till nått bra. Så det är ju det bästa men lite tråkigt, men även väldigt skönt att slippa längta efter honom.

Hoppas bara han fortfarande vill ha mig som speciell så han inte glider längre och längre ifrån mig innan jag glidit ifrån honom. Å jag vet att han efter vårt samtal kommer hålla sig borta mer nu även om jag sa att jag inte ville det. Jag vill ha det som i sommar. Då han saknade mig men jag kunde släppa honom lite. Jag vill ju som sagt inte mista min speciella plats som jag har, å jag vill att folk runt omkring ska veta och känna att vi är bäst vänner bland våra kollegor men tror att han kommer byta ut mig mot sina andra kollegor på sin arbetsplats.

men men jag kan inte hålla på att kämpa då han inte ger så mkt som jag vill. Han väljer ju att ha det så här så det är väl mer jag som gör som han gjort, nä jag skalar faktiskt bort lite av vår kontakt och det är för att jag tror jag kommer må bättre.