TMB


trött man blir!!

PÅ mig själv och på honom. Han är så ggggerncfagebfugls buå ibland. Å jag låter mig känna efter vilket gör mig så arg!!

Nu har det känts bra i två dagar och då tittar jag på lite saker och så blir jag påmind om att han sårade mig med bandet och så. Å genast börjar jag må dåligt igen. Nä jag borde verkligen säga tack och adjö. Han vill inget som jag vill. Han är inte beredd att kämpa för mig eller stå upp för mig. Å han undviker allt som är jobbigt. Vore väl bättre att bara säga tack men jag klarar inte ditt sätt så det är bättre vi inte har nån kontakt. Men jag vågar inte för sen helt plötsligt längtar jag så fruktanvärt och jag vill träffa honom å så vidare. SKIT ME!!!!

Bandet gjorde verkligen mig ledsen och han menar att jag bara ska släppa det!! fy fan hur kan man såra någon så????? Hoppas jag aldrig gjort eller gör det!!!

Jag har ju faktiskt sagt nått liknande att jag inte vill ha kontakt med honom – så ofta.. men det är väl bara skönt tycker han. Å så kommer han höra av sig och vill luncha men nä jag ska säga nej.

Jag hoppas ju att han ska sakna mig så att han vågar göra nått åt det. Att han ber mig vara med i bandet eller nått… men det lär ju aldrig hända :( men jag ska försöka njuta av tiden då vi inte ses och försöka inse att livet är skönare och bättre utan honom. Å att det är hans förlust. Snälla gode gud låt mig komma dit och låt det ske snart :)



Så trevligt när vi träffas…


Har träffats idag och åkt MC men inget hände men så trevligt vi haft det. Det är jäkligt synd att han inte valde mig och skilde sig. Vi hade haft så kul ihop :)

Men får försöka lära mig att det bara en sånna här stunder. Å försöka utnyttja honom så det känns lite rättvist. Jag känner ju mig lite utnyttjad eftersom jag bara finns då och då. Så jag får försöka tänka att jag ska få ut nått av detta likväl som honom. Han får lite guldkant och flirtande så det är väl inte mer än rätt att även jag får ut något av detta. Å resorna och sånt här är sånna saker.



det blir nog aldrig bra igen


Å det har väl kanske inte varit bra mer än första halvåret men det är verkligen annorlunda nu.

Jag vill inte hela tiden men då jag saknar honom blir han bara tvär och stänger av helt. Jag tror han tycker jag är jobbig.

spelar kvitta vad jag gör tror jag så kommer han aldrig känna – fasiken jag förstörde detta. Eller kan jag göra nått för att hjälpa, stötta så vår relation blir bättre/bra. Han tänker nog bara att ja jag tycker om henne men nä det är som det är.

Han messade ju så där tvärt i söndags och så inget förrän han ringde i tisdags å då skulle liksom allt vara som vanligt. Inget konstigt eller nått… å då sa jag att jag inte ville luncha utan ha lite distans och det tog han till sig för idag (fredag) har jag messat men han har bara svarat kort på messen. Bad att han skulle hämta mig på söndag men nä. Så det blir nog ingen tripp för mig. Vet faktiskt inte om han kanske tycker det är lika skönt om jag inte är med.

Egentligen är det väl inte mer att göra än att bryta helt men jag vill ju inte det egentligen. Men det blir ju bara så jävla fel hela tiden!! Han vill inte tillräckligt mkt nu och jag vill för mkt. Jävla skit är vad det är :( usch jävla skit!!



Nånstans vill jag ta paus


Men vågar inte skicka messet för jag är rädd för hur jag ska reagera när han bara svarar ok.

Men blir faktiskt glad när jag tänker på att vi har en paus.

Han hörde ju inte av sig speciellt mkt förra veckan då jag saknade honom väldigt mkt. Sen ringde han två ggr i fredags men jag var inte vid telefonen precis då han ringde. sedan ringde han i lördags men då var jag på fest så jag skrev de. Å i söndags så messade han om en mc resa med några andra kollegor. Jag trodde han jobbade till 18 och vid 19 när han inte svarat på mitt mess om vilka som ska åka och att jag saknar honom så skrev jag att jag var besviken om han hade åkt hem utan att svara. Han gör ju så ibland. Å när det messet gick fram så tänkte jag ju att oj han kanske jobbar kvällen så då messade jag det och att jag tänkte på honom.

han blev så tjurig. Ja jag jobbar kvällen och Nu åker jag hem – typ så… skrev nått svar att det inte var första gången men att jag försöker stå ut i min känslan.. han skrev bara gonatt, kram. Så jag svarade inte på det och sedan dess har vi inte hörts. Å idag är det tisdag kväll.

Men jag tycker det är skönt. Fast jag tänker mkt på det, å hur jag ska reagera när han hör av sig, om han hör av sig. Ska jag messa att jag vill ha paus för att ha kontrollen. För nu går jag ju trots allt och väntar på att han ska höra av sig. Men jag vill inte prata med honom för jag vet ju att jag reagerar.

Men nånstans så tycker jag att det är skönt att slippa skiten just nu.



Upp och ner


Det går verkligen upp och ner. Ibland saknar jag honom och längtar ihjäl mig och så helt plötsligt vill jag inte påminnas om honom för jag känner att jag mår bra och bara vill låta det vara så.

Så fort vi har kontakt så blir man ju påmind det vet jag ju men så svårt att inte höras alls. Jag vill ju fortfarande vara speciell för honom. Jag vill inte bli ersatt. Mkt handlar om det, jag vill inte bli ersatt.

Jag vill att han ska höra av sig, att han ska komma osv samtidigt som jag inte vill det. Det är så konstigt. Jag vill ju ha honom här, jag vill ju ha honom som min men då det inte kommer bli så så är saknaden väldigt jobbig och paniken eller vad jag ska kalla det, över att vi inte kommer finnas i varandras liv är stundtals superjobbig.

Men jag vet att det är så det kommer bli, vi har inget gemensamt – det har han sett till. Så det är ju så det kommer bli, tyvärr tror jag han är nöjd med att få träffa mig och äta lunch nån gång ibland. Han har valt att inte skilja sig och inser att han itne kan få så mkt mer så då nöjer han sig med en lunch och ett samtal då och då.

Undra om det inte kommer bli bra förrän han slutar jobba…. ??? då behöver jag inte oroa mig för att bli ersatt utav de andra kollegorna. Jag tror faktiskt att det är lite jobbigt att veta att han väljer att umgås och skoja med andra, att han lär känna dom mer än mig. Att de vet massa saker som jag inte vet. Låter kanske konstigt men det är tyvärr lite så.

Ja det går verkligen upp och ner, jag vet att jag inte borde men det är så gott när vi är tillsammans. Så det är så svårt att hålla sig borta.


livets väg is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu