trött man blir!!

PÅ mig själv och på honom. Han är så ggggerncfagebfugls buå ibland. Å jag låter mig känna efter vilket gör mig så arg!!

Nu har det känts bra i två dagar och då tittar jag på lite saker och så blir jag påmind om att han sårade mig med bandet och så. Å genast börjar jag må dåligt igen. Nä jag borde verkligen säga tack och adjö. Han vill inget som jag vill. Han är inte beredd att kämpa för mig eller stå upp för mig. Å han undviker allt som är jobbigt. Vore väl bättre att bara säga tack men jag klarar inte ditt sätt så det är bättre vi inte har nån kontakt. Men jag vågar inte för sen helt plötsligt längtar jag så fruktanvärt och jag vill träffa honom å så vidare. SKIT ME!!!!

Bandet gjorde verkligen mig ledsen och han menar att jag bara ska släppa det!! fy fan hur kan man såra någon så????? Hoppas jag aldrig gjort eller gör det!!!

Jag har ju faktiskt sagt nått liknande att jag inte vill ha kontakt med honom – så ofta.. men det är väl bara skönt tycker han. Å så kommer han höra av sig och vill luncha men nä jag ska säga nej.

Jag hoppas ju att han ska sakna mig så att han vågar göra nått åt det. Att han ber mig vara med i bandet eller nått… men det lär ju aldrig hända men jag ska försöka njuta av tiden då vi inte ses och försöka inse att livet är skönare och bättre utan honom. Å att det är hans förlust. Snälla gode gud låt mig komma dit och låt det ske snart