Ja vårt förhållande utvecklas

Känns inte ett dugg oroligt att någon av oss (just nu) funderar på om detta är rätt eller inte utan känns som både han och jag tänker att vi ska dela framtiden ihop. Å det är så gott!!

Vi blir lite trötta på varandra stundtals för att vi tänker olika men då vi umgås blir det inte så. Sa i helgen att vi fungerar bättre då vi umgås än de andra dagarna då vi kanske mest bara hörs via telefon/data. Så det bådar ju egentligen gott.

Å jag känner att när vi umgås så tycker jag om honom o tror ja är kär – tjoho men de här dagarna när vi knappt ses så liksom lägger sig saker o ting lite. Känslorna lugnar sig o ja märker att vi är olika i våra tänk och så. Funkar bättre när vi kan stämma och göra saker ihop.

Det är en del han behöver ändras för att ett samboförhållande mellan oss ska fungera men det känns ändå rätt hoppfullt. Sakta men säkert tror jag han kommer anpassa sig och bli mindre ungkarl å jag måste ju me anpassa mig men jag vet inte riktigt hur, undra om jag anpassar mig utan att jag tänker på speciella saker.. tror nog att det kan vara så lite. Å sen säger han ju inget så han uppmärksammar ju inte mig så inte så lätt att veta om han stör sig på nått. Eller stör, det måste ju inte vara att man stör sig utan bara hade önskat att det vore lite annorlunda..

Jaja det känns lovande och jag tycker verkligen om när vi är tillsammans och ju mer vi är tillsammans ju bättre blir de