Känner att jag tappat lite engagemang försökt analysera varför jag gjort de. Är inte irriterad eller arg. Men liksom intetsägande på nått sätt.

Tror det handlar om att jag blir lite väl besviken lite oftare än jag klarar för mitt lilla ego. Jag följer med honom på trav, fotboll osv o han följer me till mina vänner men jag upplever att jag gör mer saker för att göra han glad än vad han gör. Han har hjälpt mig massa o jag har inte hjälpt han något men jag skulle vilja att han följde me mig på saker ibland för att det gör mig glad. Även om det inte intresserar honom.

Då jag lyft det lite halvhjärtat säger han bara att han trodde jag tyckte det var kul, att jag gillar när det händer saker, att jag gillar träffa folk osv.. klart de gör ja men jag tycker saker och ting är kul för att jag vet att han tycker det är kul.

Äh det är väl bara jag som är så jäkla speciell och besvärlig, krävande. Men jag önskar att vi var mer öppna och pratade med varandra. Att vi delgav och engagerades i varandra. Å jag vill verkligen att vi ska ha så mkt dialog att vi har ”koll” på varandra så som jag inbillar att par har.

Ett par ska väl ändå veta vad den andra tänker hitta på i veckan eller i alla fall ha dialog om vad som händer i veckan. Att man vet vad man vill o tycker, att man inte bestämmer saker o ting utan att prata om det. Kanske är mkt just det!! Att inte bestämma och tänka ut saker utan att prata om det!

Mm å det har jag väl ändå försökt säga?? nä kanske formulerat mig på andra sätt. Men ska man behöva säga allt sånt här? Jo till en som varit själv i många år så kanske.. jaja jag kan inte hela tiden påpeka saker jag vill han ska ändra han säger ju aldrig nått till mig känns de som.

Jag vill ju vara kär å lycklig och känna att det känns så rätt men just nu typ bryr jag mig inte. Så trist!! Jag har nog fastnat lite i de två stora besvikelser som var i helgen då vi tog upp resan igen och att han sen bara åkte istället för att ta en söndagsfrukost me oss som vi planerat. Å sen hörde han liksom inte av sig mer än ett vanligt samtal på em och inte mkt på fb på kvällen heller.

Han anstränger sig säkert, så säger han. Att han försöker, men så här vill jag inte ha det. Jag vill vara kär o galen haha. Jag vill att han börjar prata istället för att tänka själv och bara glida runt i mitten utan att våga stöta sig med mig. Å pratar han så kommer han stöta sig mindre med mig att han inte kan fatta de

Jag är nog väldigt speciell och han är nog med det. Å det blir fel då och då, så tråkigt. Jag blir så lätt besviken o han bara är.

Ibland eller rätt ofta så tänker han och planerar bara utifrån sig å då jag troligtvis me är sån så krockar det och jag blir ledsen, besviken och sen tjurig. Försöker prata med honom o så känns det bra men så blir det så igen.

Igår lyfte jag resan igen, sa som jag kände och han försökte förklara det med att han tänkt att jag inte ska behöva lägga pengar på en killresa och att jag inte kommer vara bekväm på deras resa då de delar rum och det är massa killgrejer. Sa till honom att jag vill tänka och bestämma över mig och mina pengar själv. Å att det sårat mig att först känna att han vill att jag ska med och sen helt plötsligt inte vill det. Nä så hade ju inte han tänkte men jag var tydligt att det var så jag kände det och att han förhoppningsvis tog med sig det till nästa gång. Han blev tårögd.. han sa att allt med resan blev så mkt o bla bla bla. Men det är fasiken inte kul att han sticker på 2 v resor och jag får inte följa med, o det innebär även att han o jag inte kan resa nått i år, för det har han varken pengar, semesterdagar eller tid till. Så enkelspårig i tanken. Nä usch så jäkla trist det är me denna resa. Sa till honom att han kan glömma att åka på veckosemestrar med sina vänner om inte jag får följa med, weekenden helt okej men åka iväg på resor som innebär att vi inte kan åka på nån resa vill jag faktiskt inte.

Å sen blir jag lika tråkig och planerar o hittar på saker utan att prata om det bara för att typ visa att gör du så så kan jag göra så… nä så trist. Så igår så frågade jag bara ”är det okej att grilla me dom” o han ville ju hellre ligga i soffan men jag vill inte det vilket ja sa å sen blev det ju en tripp o till de andra. Sen säger han att han ska åka kl 10 o sen ändrar han planerna på morgonen o åker en timme tidigare… frågar blir du besviken om jag åker med en gång. Klart som fan man blir de.

Nä jag vill inte bli besviken gång på gång. Jag vill att detta ska fungera o när vi är tillsammans så gör det oftast det men vi har liksom inte det naturliga dialogen så vi går om varandra så ofta i det vi tänker. Vill bara att vi ska bli mer ett. Jag vill ju inte att vi ska behöva veckoplanera eller säga allt till varandra men jag vill liksom att man vet det mesta om varandra och framförallt att vi delar saker o ting med varandra. Att vi pratar med varandra om hur vi ska göra o så vidare, liksom så som jag inbillar mig att par gör o har det.

Hoppas det blir bättre när vi bor ihop. För jag vill inte har det så att man funderar på saker och ting och inte pratar om det förrän man funderat färdigt o just nu är det så jag känner att det blir.

Jag har verkligen ett tråkigt humör. Blir så tjurig och verkligen naglar mig fast på negativa saker. Liksom letar fel så jag kan gå och vara tjurig o jag vill ju bara vara glad och lycklig.

I helgen så har jag haft det tråkigt o då letar jag upp saker i vårt förhållande som jag kan störa mig på. Å så är ja tjurig och vill ha reaktion och när jag inte får det så tjurar ja ännu mer… åååå så tråkig!!!