Jag är nog väldigt speciell och han är nog med det. Å det blir fel då och då, så tråkigt. Jag blir så lätt besviken o han bara är.

Ibland eller rätt ofta så tänker han och planerar bara utifrån sig å då jag troligtvis me är sån så krockar det och jag blir ledsen, besviken och sen tjurig. Försöker prata med honom o så känns det bra men så blir det så igen.

Igår lyfte jag resan igen, sa som jag kände och han försökte förklara det med att han tänkt att jag inte ska behöva lägga pengar på en killresa och att jag inte kommer vara bekväm på deras resa då de delar rum och det är massa killgrejer. Sa till honom att jag vill tänka och bestämma över mig och mina pengar själv. Å att det sårat mig att först känna att han vill att jag ska med och sen helt plötsligt inte vill det. Nä så hade ju inte han tänkte men jag var tydligt att det var så jag kände det och att han förhoppningsvis tog med sig det till nästa gång. Han blev tårögd.. han sa att allt med resan blev så mkt o bla bla bla. Men det är fasiken inte kul att han sticker på 2 v resor och jag får inte följa med, o det innebär även att han o jag inte kan resa nått i år, för det har han varken pengar, semesterdagar eller tid till. Så enkelspårig i tanken. Nä usch så jäkla trist det är me denna resa. Sa till honom att han kan glömma att åka på veckosemestrar med sina vänner om inte jag får följa med, weekenden helt okej men åka iväg på resor som innebär att vi inte kan åka på nån resa vill jag faktiskt inte.

Å sen blir jag lika tråkig och planerar o hittar på saker utan att prata om det bara för att typ visa att gör du så så kan jag göra så… nä så trist. Så igår så frågade jag bara ”är det okej att grilla me dom” o han ville ju hellre ligga i soffan men jag vill inte det vilket ja sa å sen blev det ju en tripp o till de andra. Sen säger han att han ska åka kl 10 o sen ändrar han planerna på morgonen o åker en timme tidigare… frågar blir du besviken om jag åker med en gång. Klart som fan man blir de.

Nä jag vill inte bli besviken gång på gång. Jag vill att detta ska fungera o när vi är tillsammans så gör det oftast det men vi har liksom inte det naturliga dialogen så vi går om varandra så ofta i det vi tänker. Vill bara att vi ska bli mer ett. Jag vill ju inte att vi ska behöva veckoplanera eller säga allt till varandra men jag vill liksom att man vet det mesta om varandra och framförallt att vi delar saker o ting med varandra. Att vi pratar med varandra om hur vi ska göra o så vidare, liksom så som jag inbillar mig att par gör o har det.

Hoppas det blir bättre när vi bor ihop. För jag vill inte har det så att man funderar på saker och ting och inte pratar om det förrän man funderat färdigt o just nu är det så jag känner att det blir.