Han är lite mkt ”utgår från sig själv” o vem fasiken är inte det. Jo självklart alla!!

Men som i helgen. Vi pratade i fredags om en viss planering på lördagen men sen kommer han på att han har tvätt så då hoppar han en sak och kör sin tvätt istället… å tillråge på det. Så upptäcker jag att jag haft inbrott när jag kommer hem. Försöker ringa men inget svar. Pratar in ett meddelande som han inte lyssnar av utan ringer tillbaka o självklart missar jag hans samtal å det är ju inte direkt några samtal direkt igen ( å det förstår jag ju när han inte hört mitt meddelande). Sen när vi pratar så ska ha hänga upp sin tvätt o så innan han kan åka ut till mig.. Jag skiter väl i hans tvätt då, gjorde jag innan me faktiskt men ändå. Han kunde väl sagt till sonen att ta tvätten men nä han väntar in tvätten ( å jag misstänker V75 me).

Sen messar jag och skriver att det vore trevligt med sällskap då ringer han och säger att det är väl bättre han åker hem och lagar mat än håller mig sällskap. Då säger ja nä jag vill ha sällskap.. ok då kommer han. Sedan vill han genast laga mat när vi är klara med det jag höll på med. Han var ju hungrig – men det var ju inte jag eftersom jag ätit då vi planerade att äta halv åtta…

Jag kanske överdriver men jag känner att hade han ringt och varit utsatt för något liknande så hade jag frågat i alla fall om jag skulle komma direkt. Å sen skulle jag fråga om han ville ha sällskap och om det var något speciellt han ville att jag skulle göra. Sen är han helt normal och hjälper till men han tänker liksom inte ett steg utanför sig själv ibland, har svårt att känna av och ta hänsyn till mina behov och reaktioner.

Å nu ikväll så kommer han tillbaka och sover hos mig för att han vill det. Jag har sagt att han inte behöver men jo det vill ha.. ok va vill jag då… å han ska åka å träffa sina vänner och träna ikväll.. å då säger han ändå, ja man kan ju ställa in tennisen men jag är så sugen på att spela men jag kommer sen.. kanske kunde fråga om jag ville han skulle ställa in tennisen och vara hemma hos mig. Han hade ju självklart fått åka men va fan visst kunde man fråga va jag ville.. speciellt då han inte är den bästa på att känna av eller ta hänsyn till det. Jag vet att han visst känner av va jag vill men han tror han gör det lättare genom att göra saker han tycker gör saken lättare… återigen hans tycke o smak.