Vet inte vad jag ska kalla dagens inlägg. Känns bra och är så trivsamt med pojkvän. Jag vill leva med honom och det känns rätt men…

Vi liksom är, jag skulle ju vilja att vi hade mer humor, mer samtal och mer mer som mig. Haha så kan jag ju inte skriva men jag önskar att han vore mer spontan och social som mig. Att han med ville umgås och ha kul med vänner istället för att hänga i soffan. Han är ju social när vi väl kommer iväg men han vill hellre vara hemma än umgås.. Skyller på att han är trött efter jobbet och träffar mkt folk där men där är vi ju precis lika, jobbar du trots allt med rätt lika jobb.

Å så önskar jag att vi hade mer samma humor och hade mer att prata om.

Allt blir bättre och bättre men mm kunde gå lite snabbare eller bli ännu bättre

Det jobbiga är att när vi väl kommer in i de där stunderna då man blir så påmind om att vi är olika så tror jag både han o jag grunnar på om vi kommer reda detta.. Sen känns de bra igen men grunnar rätt ordentligt o blir rätt nedstämd i de stunderna. Det är jobbigt.