Det är inte så lätt. Jag är ju som jag är och han är som han är. Det är att ge och ta, men främst ge. Men det är svårt!! Jag gör hellre en sak korrekt så man typ gör rätt från början och blir färdig. Han gör saker och ting bra men tänker inte längre än det han håller på med.

Tex målar han så kan han ta i andra saker med färg på händerna och tänker inte på hur det blir framöver eller kanske han tänker att han ska göra rent det sen men så är det ju inte alltid. Jag är ju mer sån att då torkar jag av händerna så det jag tar i inte blir skitigt..

Å som idag när vi skurade hjulen, han tog bort lite men kollade inte om allt gick bort för det brukar inte det. Men nu var det nya däck o det gick bort. Men då tänker han att det kan vi ta nästa gång… varför??? Å la hjulen på gräsmattan trots att vi inte vet vad gräset tycker om tvättmedlet vi använde. Troligen inget farlig men grusgången var precis jämte så varför inte vara där??

Liksom tänk ett steg längre än just den stund man är i. Hur svårt kan det vara?

Å det känner ju bara som man klagar och idiotförklarar men jag vill ju bara slippa mer arbete. Å jag vill bli nöjd med det vi tar oss för. Men han är mer ”det är bättre än innan”. Skiter väl i det, jag vill att det ska bli bra och så som jag vill skulle vilja ha det även om jag inte visste hur det var innan.

Skulle vilja kunna få honom att tänka ett steg till utan att bara klanka ner.