så svårt det är… vill ha kontakt med honom men det känns mindre när vi inte har nån kontakt. Så svårt det är

vet inte hur jag ska göra, jag hoppas ju fortfarande på att han ska visa vad jag betyder för honom men det lär aldrig hända. Jag tror faktiskt att han bryr sig men han håller allt inom sig och tror att det är det bästa både för honom och mig. Å han tycker det är svårt att visa nått för mig så då låter han bli, för sånt som är jobbigt låter han bara bli. Sån är han – feg och har svårt att förstå andra.

 Jag tror det bästa är att bara låta det vara, jag kan inte göra nått som gör att det blir lättare. usch, jag vill bara gråta när jag tänker på det. Får påminna mig om allt ont det gör mig, det blir tuffare för stunden men kanske ändå tar udden av det underbara så jag nån gång kommer vidare.

Men fattar inte varför han inte kan köpa mig presenter, låta mig vara med i kören – visa att han vill mig det bästa. En totalfattig romantik fjant är vad han är.

Ja det kan man nog lugnt säga att jag varit… å är väl fortfarande men jag känner att jag kan njuta när vi inte träffas. Jag längtar inte så som innan och jag kommer ha bakslag men får bara njuta så länge det är så här.  Å en dag så kommer bakslagen vara över och jag lyckas hitta mig själv och någon som livet passar bättre med.

Det har idag varit lite halvjobbigt men jag trodde det skulle bli värre. Vi lunchade och pratade nästan som vanligt. jag försöker vara som vanligt mot honom men inget flirtande eller försöka få honom att göra nått, bry sig mer eller lägga märke till hur jag är så att han ska komma och vilja prata med mig.

Sen tänder jag ju till på honom lite lättare än på andra men mm det tror jag kommer bli svårt att låta bli tyvärr. Får försöka hålla ihop mig ännu mer.

Å snart kanske vi inte ska jobba ihop mer. Är blandade känslor över detta, det kommer vara ett sätt att komma vidare men tråkigt för jag vet att det kommer göra att vi inte kommer finnas i varandras liv, inte ens som vänner lika mkt. Just nu så håller vi det mkt till jobbet: Jag hör inte av mig och inte han heller å det är blandade känslor över detta men en gnutta lättnad är det faktiskt och det är skönt !!

O inte jag hörde av mig… det var rätt skönt. Jag gick inte och väntade på att han skulle höra av sig. 

Jag hoppas ju fortfarande på att han ska göra allt jag vill men är nog längre ifrån honom än jag tidigare varit. Jag kan njuta oftare av att vi inte har kontakten och även om jag tänker på honom hur mkt som helst så är det lugnare. sen märker jag ju att det är lugnare när vi inte träffas och trot eller inte men jag kan nästan låta bli en kväll med honom eftersom jag vet att det blossar upp så mkt och att det blir så tufft.

Han erbjöd sig att komma nästa helg men jag sa att jag ville mer än bara sitta här hemma då för att jag tyckte det kändes för lite. Så det blev inget å det känns som det är jag som styrde och det kändes bra. Inte som jag gick miste om nått utan jag prioriterade rätt för en gång skull

Inte ett ljud på två dagar. Vi springer på varandra – håller minen, inte ett ljud.

Idag messar han att han saknar mig jättemkt och fortfarande tycker om mig.

La över bollen på honom återigen… sa till honom återigen att han måste ändra sig att han måste anstränga sig. Att jag är en tjej som behöver både bekräftelse och uppvaktning. Han svarade att han funderade på allt jag skrev och hoppades att han kunde leva upp till nått.. svarade bara att att allt går om man vill.

sen ringde han men jag var upptagen så sa bara att vi hörs senare eller ses imorn, å sen har jag inte hört av mig. Känns som jag har övertagen, han säger att han inte vill mista mig och jag kräver förändring, han säger att han förstått och jag att jag inte tror på honom förrän jag märker skillnad.

Egentligen är det bra att vi är ifrån varandra men jag saknar honom och vill ju gärna att han ska hjälpa mig med lite allt möjligt.

Han har inte svarat på mina mess från helgen och inte vågat säga nått på jobbet men idag så messade han att han tänkte på oss och hur vi näslat in oss.

skrev att vi inte gjort det lätt för oss men att jag gärna hade kvar honom som vän om han ändrade på sig i sitt beteende. Några få mess fram och tillbaka, inget om att han ska ändra sig men att han vill vara mig när och att han tycker om mig och så. Sista messet till honom skrev jag att han fick visa att han brydde sig.

Ja vi får se vad det leder till..  det är ju faktiskt lite skönt att slippa honom men vill ju att vi ska finnas i varandras liv och stötta varandra och inte stjälpa. Men om det går vet jag inte men jag vill ju gärna tro att det går och det borde fasiken gå men visst känslorna stälr ju till det.

Får se om han ändrar på sig… jag ska försöka göra mig mer oberoende av honom. Lite konstigt att han messade till min jobb telefon och inte min privata… undra om han sparat messen och svarade på den tråden.  å det var att jag ville att han skulle skilja sig …

I mitt jobb ingår det nu ett tag framöver att jag ska träffa en psykolog. Idag släppte jag detta med den gamla mannen… det kommer bli vårt huvudämne ett tag eftersom det påverkar mig så mkt. Känns skönt att inte ha några hemligheter för psykologen men jobbigt eftersom psykologen vet vem jag pratar om.

Men längtade inte ens efter den gamle idag när jag åkte hem från jobbet. Han hade dock skickat ett mess ang min bil eftersom det var lite krångel med bilen.. svarade flera timmar senare. ett väldigt kort svar, gav inget mer än det han efterfrågade och det så kort som möjligt.

Men så besviken på honom att han inte hjälpte mig att få plats i bandet. de har tagt en jänta som är född 87 å visst hon har hållt på med musik hela livet men om man nu inte gjort det utan vill utvecklas nu – ska man aldrig få chansen. Jävla idioter.

Så det känns skönt att få lite distans till honom, att hantera honom genom att inte bry sig. Hoppas bara att han känner att jag utelämnar honom å att det söker honom. Men feg som han är så tycker han nog bara det är skönt att komma undan det jobbiga, han saknar säkert det goda lite men tror verkligen han tycker det är skönt att slippa ta i tu med saker och ting.

Visst hade ni hjälpt er bästa vän med att uppfylla en av hennes drömmar…

varken han eller jag gjorde det.

Jag umgicks mer med en annan kollega och varken undvek eller sökte hans kontakt. Var ju automatiskt mer tyst mot honom men det var ju för att vi inte pratade nått speciellt.

Imorn ska vi åka bil en timme själva, får se om han säger nått. Annars är det som det är, känns både och. Stundtals känns det skönt, stundtals sorgligt. Men jag vet inte vad jag ska säga eller göra så det var rätt skönt att slippa både säga och göra.

Nu ska jag titta vidare på tv och njuta av att sinnet får ta det lite lugnt. För det är lugnare när han inte stör och ställer till det för mig.

vet inte…

säga att han sårar mig så mkt att jag inte orkar mer. Men sen har jag så svårt att stänga allt hopp. Jag kanske bara inte ska säga nått utan låta det ha sin gång… men han har lättare att låta det vara än vad jag har så då kommer jag vara den som lider mest.

men han tycker det är jobbigt när jag avvisar honom. Om jag bara kunde undvika honom så mkt som möjligt. säga till honom att jag inte orkar med honom när han beter sig som han gör och sedan undvika honom. mm det vore kanske nått som jag kan hålla, stå kvar oh härda ut.

jag orkar inte med honom som han beter sig och sedan undvika honom för att inte behöva säga nått å vill han prata så får han väl göra det. Men visst det är nog svårt att hålla sig borta från honom eftersom vi jobbar ihop.

Jag skulle bara vilja sticka ner skallen i marken när det gäller allt med denna gamle men jag vet ju att jag inte klarar det.

Men jag ska nog be honom försvinna tills han bevisat nått annat för mig men då går jag och hoppas han ska skärpa till sig. Nä det enda jag egentligen kan göra är att säga till honom att det är över. Å att allt är över.

Usch varför kan han inte var en gentleman mot mig

ska försöka bara se ledsen ut när jag träffar honom imorn, inte vara arg utan ledsen. Sen kommer han inte säga nått imorn utan först på tisdag när vi ska iväg på hembesök.

ska försöka sluta och få honom att känna att det är för att han behandlar mig fel.

Vill både att det ska ta slut och att han ska skärpa till sig. När ska jag ge upp hoppet????? å låta han sluta förstöra mitt liv…

Jag vill ju vara med och sjunga… varför kan jag inte få det…