Så skönt!!

Vi pratade i telefon en dag på hans resa o jag var så där kort o tråkig som jag kan vara. Så jag messade honom och bad om ursäkt tillsammans med en förklaring. Å sen hördes vi inte speciellt mkt kändes det som. Men sen på fredagen messade vi lite. Då hade han kommit hem men vi båda undvek nog att träffas för vi var oroliga var vi var.

Men efter min resa till me kollegorna så träffades vi och det kändes bra. Ingen av oss sa något förrän andra kvällen.. men vi hade skrivit lite mess på fredagen o så de få meningarna vi sa på söndag kvällen så känns de som vi både verkligen vill fortsätta och båda vill göra sitt bästa för att få den andra att må bra.

Sen var det så skönt att träffa den gamle och få bli så besviken över hans sätt. Jag fick tigga och be om danser, att han skulle bry sig om mig å så vidare. Å när vi väl pratar så är det typ samma sak. Jag tycker om dig men vill inte förstöra för dig. Jag skulle ju inte säga till dig om jag var med nån ny nu – jag sköter mig själv och litar inte på nån typ… å sen det värsta.. På morgonen när vi låg o sov så kom han in till oss. La sig först i min säng men satte sig sedan upp och försökte få uppmärksamhet och då började han ta på sitt andra ex. (den jag delade hytt har innan mig haft ett kk förhållande me denna mannen). Då bad jag honom gå ut därifrån och jag sa även till honom att det var jävligt illa gjort senare på dagen och han är så jävla feg så han säger inte ens nått.

Det enda jag är ledsen över är att jag mist min vän för vi har verkligen haft kul ihop men vill han inte behandla mig bättre än så funkar det ju inte. Men det är han som går miste om mig, det är han som har valt att bete sig som han gör och som gör att han sjunker i mina ögon.

Å det är så gott att ha min nya. Jag hoppas det bara fortsätter att utvecklas åt det bättre och att jag ändrar mig från att tycka om till att älska honom.

Han är i Frankrike med några av sina kompisar o det är inte det att jag inte unnar honom en resa tillsammans med goda vänner. Men att jag inte fick bestämma själv om jag ville med eller inte, och att han lät inte mig vara delaktig ett skit i hans funderingar kring resan – en vecka, två veckor, inte alls, resa med eller utan mig… å det är sviken ja känner mig.

I våras så vill ja minnas att han sa att det vore trevligt om jag följde med o utan att prata med mig så kommer han fram till att jag inte kommer tycka om resan, att jag kommer känna att jag lägger pengar på fel saker, slänger ut pengar på sånt jag inte vill lägga pengar på, att jag inte vill me på en killresa osv… Varför får jag inte välja själv?

Det hade varit ett sånt äventyr för mig, jag hade troligtvis älskat det å hade jag fått bestämma själv så får jag väl skylla mig själv om jag lägger mina pengar på sånt jag inte tycker saker o ting är värt… Känns som han lurat mig på en sån speciell sak, ett riktigt äventyr och upplevelse för mig.

Å han säger att han förstått detta men jag tror inte det, för han gör inget för att visa att han ångrat att han valt som han gjort eller försök till att ändra på det. Han har vetat mitt missnöje i typ två månader innan resans avgång. Å det gör mig inte bättre till mods.

Han har ju även sett till att vi inte kan göra nån resa ihop, jag som längtat efter att få resa och han själv säger att han hellre velat göra en resa med mig. åt helsike heller, då hade han gjort de. Han har verkligen haft möjlighet att få mitt sällskap antingen på denna resa eller nån annan.

Detta är verkligen en egenskap som jag inte gillar hos honom, att han tänker färdigt saker och ting helt själv och bara utifrån sin synvinkel. Varför inte föra dialog om hur jag tänker och känner???? Hoppas verkligen han ändrar sig i detta. Att han gör mig delaktig och delar funderingar, med och motgångar me mig. Jag vill verkligen inte ha det så här.

Varit gråtfärdig flera gånger idag för att jag känner mig så sviken. Å så kan jag inte glädjas åt honom vilket får mig må ännu sämre. Ja jag vet att jag är ego men tyvärr är det så ja känner

Å det stör mig att han har kul och bara stängt ute mig så här. usch så sviken ja känner mig

Känner att jag tappat lite engagemang försökt analysera varför jag gjort de. Är inte irriterad eller arg. Men liksom intetsägande på nått sätt.

Tror det handlar om att jag blir lite väl besviken lite oftare än jag klarar för mitt lilla ego. Jag följer med honom på trav, fotboll osv o han följer me till mina vänner men jag upplever att jag gör mer saker för att göra han glad än vad han gör. Han har hjälpt mig massa o jag har inte hjälpt han något men jag skulle vilja att han följde me mig på saker ibland för att det gör mig glad. Även om det inte intresserar honom.

Då jag lyft det lite halvhjärtat säger han bara att han trodde jag tyckte det var kul, att jag gillar när det händer saker, att jag gillar träffa folk osv.. klart de gör ja men jag tycker saker och ting är kul för att jag vet att han tycker det är kul.

Äh det är väl bara jag som är så jäkla speciell och besvärlig, krävande. Men jag önskar att vi var mer öppna och pratade med varandra. Att vi delgav och engagerades i varandra. Å jag vill verkligen att vi ska ha så mkt dialog att vi har ”koll” på varandra så som jag inbillar att par har.

Ett par ska väl ändå veta vad den andra tänker hitta på i veckan eller i alla fall ha dialog om vad som händer i veckan. Att man vet vad man vill o tycker, att man inte bestämmer saker o ting utan att prata om det. Kanske är mkt just det!! Att inte bestämma och tänka ut saker utan att prata om det!

Mm å det har jag väl ändå försökt säga?? nä kanske formulerat mig på andra sätt. Men ska man behöva säga allt sånt här? Jo till en som varit själv i många år så kanske.. jaja jag kan inte hela tiden påpeka saker jag vill han ska ändra han säger ju aldrig nått till mig känns de som.

Jag vill ju vara kär å lycklig och känna att det känns så rätt men just nu typ bryr jag mig inte. Så trist!! Jag har nog fastnat lite i de två stora besvikelser som var i helgen då vi tog upp resan igen och att han sen bara åkte istället för att ta en söndagsfrukost me oss som vi planerat. Å sen hörde han liksom inte av sig mer än ett vanligt samtal på em och inte mkt på fb på kvällen heller.

Han anstränger sig säkert, så säger han. Att han försöker, men så här vill jag inte ha det. Jag vill vara kär o galen haha. Jag vill att han börjar prata istället för att tänka själv och bara glida runt i mitten utan att våga stöta sig med mig. Å pratar han så kommer han stöta sig mindre med mig att han inte kan fatta de

Jag är nog väldigt speciell och han är nog med det. Å det blir fel då och då, så tråkigt. Jag blir så lätt besviken o han bara är.

Ibland eller rätt ofta så tänker han och planerar bara utifrån sig å då jag troligtvis me är sån så krockar det och jag blir ledsen, besviken och sen tjurig. Försöker prata med honom o så känns det bra men så blir det så igen.

Igår lyfte jag resan igen, sa som jag kände och han försökte förklara det med att han tänkt att jag inte ska behöva lägga pengar på en killresa och att jag inte kommer vara bekväm på deras resa då de delar rum och det är massa killgrejer. Sa till honom att jag vill tänka och bestämma över mig och mina pengar själv. Å att det sårat mig att först känna att han vill att jag ska med och sen helt plötsligt inte vill det. Nä så hade ju inte han tänkte men jag var tydligt att det var så jag kände det och att han förhoppningsvis tog med sig det till nästa gång. Han blev tårögd.. han sa att allt med resan blev så mkt o bla bla bla. Men det är fasiken inte kul att han sticker på 2 v resor och jag får inte följa med, o det innebär även att han o jag inte kan resa nått i år, för det har han varken pengar, semesterdagar eller tid till. Så enkelspårig i tanken. Nä usch så jäkla trist det är me denna resa. Sa till honom att han kan glömma att åka på veckosemestrar med sina vänner om inte jag får följa med, weekenden helt okej men åka iväg på resor som innebär att vi inte kan åka på nån resa vill jag faktiskt inte.

Å sen blir jag lika tråkig och planerar o hittar på saker utan att prata om det bara för att typ visa att gör du så så kan jag göra så… nä så trist. Så igår så frågade jag bara ”är det okej att grilla me dom” o han ville ju hellre ligga i soffan men jag vill inte det vilket ja sa å sen blev det ju en tripp o till de andra. Sen säger han att han ska åka kl 10 o sen ändrar han planerna på morgonen o åker en timme tidigare… frågar blir du besviken om jag åker med en gång. Klart som fan man blir de.

Nä jag vill inte bli besviken gång på gång. Jag vill att detta ska fungera o när vi är tillsammans så gör det oftast det men vi har liksom inte det naturliga dialogen så vi går om varandra så ofta i det vi tänker. Vill bara att vi ska bli mer ett. Jag vill ju inte att vi ska behöva veckoplanera eller säga allt till varandra men jag vill liksom att man vet det mesta om varandra och framförallt att vi delar saker o ting med varandra. Att vi pratar med varandra om hur vi ska göra o så vidare, liksom så som jag inbillar mig att par gör o har det.

Hoppas det blir bättre när vi bor ihop. För jag vill inte har det så att man funderar på saker och ting och inte pratar om det förrän man funderat färdigt o just nu är det så jag känner att det blir.

Jag har verkligen ett tråkigt humör. Blir så tjurig och verkligen naglar mig fast på negativa saker. Liksom letar fel så jag kan gå och vara tjurig o jag vill ju bara vara glad och lycklig.

I helgen så har jag haft det tråkigt o då letar jag upp saker i vårt förhållande som jag kan störa mig på. Å så är ja tjurig och vill ha reaktion och när jag inte får det så tjurar ja ännu mer… åååå så tråkig!!!

Sket så stort… jag visste inte vad jag skulle säga!! Sa att jag blev jätteglad men sa inte orden tillbaka. Tycker om honom jättemkt men hur vet jag att jag älskar honom???

Hur vet man att man älskar någon? Vad skiljer känslan från att tycka om någon väldigt mkt eller älska någon?? Känns som jag tycker om honom väldigt mkt men älskar så inbillar jag mig att det ska vara djupare, mer eller nått..

Ja vårt förhållande utvecklas

Känns inte ett dugg oroligt att någon av oss (just nu) funderar på om detta är rätt eller inte utan känns som både han och jag tänker att vi ska dela framtiden ihop. Å det är så gott!!

Vi blir lite trötta på varandra stundtals för att vi tänker olika men då vi umgås blir det inte så. Sa i helgen att vi fungerar bättre då vi umgås än de andra dagarna då vi kanske mest bara hörs via telefon/data. Så det bådar ju egentligen gott.

Å jag känner att när vi umgås så tycker jag om honom o tror ja är kär – tjoho men de här dagarna när vi knappt ses så liksom lägger sig saker o ting lite. Känslorna lugnar sig o ja märker att vi är olika i våra tänk och så. Funkar bättre när vi kan stämma och göra saker ihop.

Det är en del han behöver ändras för att ett samboförhållande mellan oss ska fungera men det känns ändå rätt hoppfullt. Sakta men säkert tror jag han kommer anpassa sig och bli mindre ungkarl å jag måste ju me anpassa mig men jag vet inte riktigt hur, undra om jag anpassar mig utan att jag tänker på speciella saker.. tror nog att det kan vara så lite. Å sen säger han ju inget så han uppmärksammar ju inte mig så inte så lätt att veta om han stör sig på nått. Eller stör, det måste ju inte vara att man stör sig utan bara hade önskat att det vore lite annorlunda..

Jaja det känns lovande och jag tycker verkligen om när vi är tillsammans och ju mer vi är tillsammans ju bättre blir de

Jag är nog allt lite kär. Vill träffa honom så mkt det bara går, Vill ha honom här liksom. Blir lite glad då ja tänker på honom å tycker han är fin trots att han inte är min typ egentligen. Bara smal och otränad haha.

Men så svårt det är om och när man ska säga nått.

Han tänker ju liksom inte riktigt till, eller kommer på saker och ting av sig själv. Skriver ju direkt aldrig nått sött litet mess men svarar glatt på mina.. spontanitet verkar inte vara hans starka sida.

Å som ikväll när jag skickar ett mess att han gärna får komma så säger han att han inte läser det på flera timmar.. Han missar aldrig ett mess en timme när vi umgås.. Varför kan han bara inte se mina mess och svara.

Jag skriver alltid lycka till när det är match å så, frågar hur det gick osv men han frågar aldrig sånt.. Kan tycka det är dåligt intresse men upplever det inte så men tycker ändå det är jäkligt tråkigt. Han kan läsa tabeller o hålla koll på typ fotbollen o så men jag hade tyckt det varit trevligare om han frågat.

Ja inte är de lätt inte. Man ska säga va man tycker men jag kan ju inte heller tjata hela tiden och försöka få honom att ändra sig.. nja svårt tycker ja. Vill ju inte vara tråkigt tjatig flickvän..

Den nye messar liksom aldrig några sånna där mess bara för att man tänker på den andra, flirtar eller så. Den gamle o jag gjorde det hur mkt som helst. Å jag älskade ju det.

Vill att den nye ska börja med det, som sagt jag älskar det.

Känner tyvärr att jag är mer kär eller mer pirrande med det jag hade med den gamle men det var så mkt som inte var bra som är så mkt bättre med den nye men jag saknar verkligen det där flirtandet.

Kan man prata med honom om det? Jag tycker jag försökt men känns inte som han kan eller förhoppningsvis förstår han inte alls.

Igår skrev jag att jag var sugen på fysisk aktivitet och han började skriva om att han hade tråkigt på sin utb och sen om att fotbollskillarna var sjuka… men att visst hade det varit trevligt när jag skrev att det var sex ja syftade på typ.. men han svarar inte vidare på det liksom. Å när jag frågade honom så sa han att han inte hade något emot sånna mess… men han skickar aldrig något eller ens svarar när man bjuder in.

Idag messade jag honom att jag tänkte på honom o puss. Det svarade han på att det var snällt av mig och att jag med hade fladdrat förbi i hans tankar några gånger under dagen.

Jag vill ha flirta, retas, skoja med varandra. Jag behöver bekräftelse och jag vill bli omhändertagen. Jag vill ge med men ibland vill jag bara känna att han inte kan låta bli mig. Att han bara vill pilla och röra mig. Att han retas i sängen osv. Men han är lite fantasilös. Hur lär man honom att bli bättre i allt detta?

Å känner att det sårar mig fortfarande så mkt att han inte ordnade så jag fick vara med. Hade han bara viljat så hade han ju ordnat det. Så besviken och ledsen detta gjort mig. Å kände att jag fortfarande var det. Å va jag önskar att jag kunde smäcka honom på näsan och visa att jag är så mkt bättre än han tror.