Fest igår och som vanligt var det lite tjabb men gick väl ändå bra tycker ja. Han dansade med sitt förra kk och jag kikade på dom, ville se om han gjorde nått men de skötte sig och han gjorde inget. Han såg sen att jag tjuvkikade men jag stod en bra stund innan han upptäckte mig. Tänkte att om han gjorde nått så skulle jag fräsa nått i hans ansikte och behövde inte fundera mer på om han ljög eller inte men som sagt jag såg inget å han säger att det bara är jag (förrutom hans fru då).

Sen messade han inatt. jag älskar dig och fan va det sliter i mig, tycker ju om dig, älskling.

Vilka fina mess.

Idag så ringde han på fm och vi pratade länge och pratade om hur gott det är att ligga och pilla på varandra. Pratade så att vi blev så kåta och träffades ute vid masten. Å hade riktigt gott sex i hans bil.

Tycker ju så mkt om honom. Å nu vet man inte när vi syns eller hörs. Usch det är så jobbigt när man tänker på att vi inte ska ha med varandra att göra.

Pratade om bandet igår. Å för första gången så kanske han sa sanningen. Han tror inte vi hade klarat det med de känslor vi har. Kontrade honom med att det är bättre att mista mig och inte ha kontakt än att försöka?? kommer inte ihåg vad han sa.. men det känns bra att få ett svar. Sen vill jag nog fortfarande få en chans att vara med, vet dock inte om jag är tillräckligt bra.

Jag lät honom veta att jag inte vill ha det som vi haft det, att jag vill mer eller bli av med känslorna. Att jag inte bara vill ha en lunch i veckan utan jag vill mer för att kompensera det som jag förhållande jag gått miste om.

Att jag varken vill eller orkar ta beslut att vi inte ska höras mer utan att jag hoppas att vi ska hitta ett annat alternativ. Å så skrev jag olika alternativ, tex att vi träffas en gång i månaden, två helger om året, när vi kör MC. Inget om bandet.

Han skrev att han inte hade nått bra svar på hur vi skulle göra så ja han är ju inte direkt drivande i att vi ska ha kontakt. Jag vet eller åtminstonde tror väldigt mkt att han funderar mkt på hur han ska göra men så tänker han säkert att han inte kan göra så mkt..

Idag har vi inte hörts, å jag tycker faktiskt det är skönt och blir glad då jag tänker på att jag kanske kommer ur detta. Att jag kommer bli ”fri”. Jag tror inte känslorna eller passionen ger med sig med en gång men jag är på rätt håll. Jag kommer ha bakslag och jag vill ha mina stunder med honom men det kommer glesas ut och vi kommer ha dagar som sen blir till veckor och så vidare tills vi inte är så stora i varandras liv. Å det känns så skönt!!!

Jag tränger undan detta med att å nu kommer jag hitta någon annan för då kommer jag bli besviken och trilla tillbaka utan jag tänker att jag ska bli fri från detta. Jag ska bli självständig !! å jag blir glad när jag tänker så.

Kommer inte tacka nej om han erbjuder sig att komma en kväll och natt, eller bjuder med mig på en skidresa men vet inte om jag vill åka med, genomföra det. Vill att han ska fråga men vet inte om jag vill genomföra det. Sen kommer jag inte säga nej om han bjuder med mig på nått trevligt för jag har inte råd att göra sånt själv…

Å jag skrev att jag vill att då vi träffas så är det mer än bara en lunch. Nu ska han få gå och fundera lite för jag tror faktiskt att det funderas lite. Men han är inte beredd att göra lika mkt som jag är beredd men jag får försöka tänka att det är han som förlorar och jag som vinner på det.

Nu är jag där igen, då jag tycker det är skönt att inte bli påmind om honom. Känns som det verkligen går upp och ner, skiftar mellan – inte ses till att längta så oerhört.

Funderar på hur jag ska göra. Vill egentligen bli med i bandet och få en skidresa, så det finns ju liksom med i huvudet.

Egentligen skulle jag vilja att vi inte hade så mkt kontakt till vardags utan att jag får hitta ett liv utan honom men att jag ändå fick vara med i bandet och en resa och nån kväll och natt ibland. Att jag liksom kan stänga undan honom men ändå veta att jag kommer träffa honom.

Undra om jag klarar det. För det kan ju lika gärna bli att jag stänger ute honom helt. Jag vill ju att han ska sakna mig så att han tycker det är värt en resa eller bandet. Men nja jag vet inte om han känner att han vill och vågar göra nått sånt.

Å kommer jag klara att inte höra av honom??? Jag vill ju ha det goa och hjälpen men vad händer om jag säger att jag inte vill höras. Men det borde nog vara det som hjälper mig vidare eftersom han inte väljer mig. Han finns ju inte, han är inget alternativ så frågan är hur och vad jag ska ha kvar av honom/det vi har.

Ja jag är inne på att säga att det kan bli nått enstaka mess, men inga luncher utan att det får bli en natt då och då och sedan att jag hoppas han vill ge mig en resa eller att jag får vara med i bandet och därigenom träffas.

Men kommer jag verkligen klara det??? brukar gå två veckor sen saknar jag honom väldigt mkt. hmså svårt det är. Å låter jag det bara så vet jag att vi snart messar och träffas på nån lunch och jag saknar honom väldigt mkt snart igen och vi tuggar runt och jag går och hoppas på saker och ting..

hm hur ska jag göra???? så svårt det är. Men känslan att säga till honom att vi inte ska ha så mkt kontakt utan det får bli resa, band eller resa för att vi ska ses, tills känslorna är bättre. Den känslan känns ändå som nått jag skulle bli stolt över att kunna säga. Men sen kommer jag ju sakna honom och klarar jag mig då???? menom jag vet att jag får nått speciellt så kanske jag gör det för jag vet att det är framför mig/att det kommer att komma, att jag kommer få träffa honom. Mm frågan är om han går med på det? hur kommer han ställa sig till de å vad gör jag om han inte gör de?

Han messade igår morse, trevligt mess som jag svarade på men fick inget svar. Så efter en knappt timme messade jag om ölen och jodå då ringer han. Jag mår dåligt vilket jag skrev i messet och han vill inte ta i de. Han pratar praktiskta grejor om ölen och jag blir ledsen och samtalet avslutas. Jag messar senare att jag inte vill träffas bara för ölen och då försöker han ju ringa igen.

Jag trycker faktiskt av ett samtal och låter bara telefonen vara andra samtalet. Sen kommer det ett mess att vi väntar med ölen och att han tycker att jag kunde svarat. Skrev bara att jag inte orkade bli mer ledsen.

Sen messade han runt lunch och frågade om jag skulle svara om han ringde. Vilket jag gjorde, så vi pratade i över en halvtimme om allt detta.

Jag längtar så och ibland blir jag svag och messar honom och då när han avvisar mig så blir jag så ledsen. Å ibland behöver jag bekräftelsen mer än andra gånger och när det är som nu så dimper jag totalt. Usch så jobbigt.

Sa till honom att jag tycker han har mer skyldighet eller vad man ska säga än jag eftersom det är han som är gift. Å att det är skitjobbigt att vara kär i någon som är gift. Sa även att jag kan inte ringa, komma till honom eller ta kontakt när jag känner för det men att han kan… å det tror jag han fattar nånstans att det är orättvist och jobbigt.

Kommer inte ihåg allt vi pratade om men han tar på sig en del skuld att jag mår som jag gör, å att han vill göra vad han kan för att jag ska må bra. Ja allt han kan.. inte så mkt mer än det han gör nu då ju. Han anser ju inte att han kan göra så mkt mer.

Vi pratade om detta att det kanske bara var att inte höras som är det enda som fungerar men att ingen av oss egentligen vill detta. Men så svårt det är. Kan ändå se att det vore det bästa men å så jobbigt och tråkigt. Rent ut sagt så jävla jobbigt att veta att han finns där och att han umgås och gör saker och en annan är inte alls delaktig.

sa att vi har känslor som ett förhållande men att det verkligen inte är nått riktigt förhållande eftersom det är som det är.

Senare så messar jag honom klart och tydligt att jag bara vill att han ska komma. Å då ringer han sen och efter mkt om och men på jobbet så har han löst så att han kunde komma några timmar på morgonen idag. Det var underbart att sova jämte honom en stund !!

å visst är det jobbigt nu med men lite bättre eftersom jag vet att han inte skiter i mig. Men saknar honom jättemkt och har svårt att förstå varför det inte kan bli bra, förstå att han inte blir min.

Usch det är tufft hur jag än gör. Säger jag att vi inte ska fortsätta så är det så oerhört jobbigt och fortsätta är med jobbigt för det kommer sånna här perioderoch jag träffar väl ingen så länge vi håller på. Men jag vill att det ska bli som för ett par veckor sedan, då jag inte saknade honom så mkt. Och att det faktiskt kunde gå nån dag utan kontakt utan att det kändes jobbigt.

Ja nu är det väl bara bita ihop så lägger det kanske sig och jag blir starkare igen. Bryt ihop och kom igen, å bröt ihop gjorde jag så nu återstår det att komma igen.

Idag har jag återigen varit inne på att jag vill att frun bara ska försvinna. Å jag vill inte att han ska vara gift. FAN me!! JAG VILL INTE ATT HAN SKA VARA GIFT !!!

sån jävla svacka jag kommit in i. Har ju klarat stå emot/ hålla undan känslorna helt okej ändå men nu är jag tillbaka. hela kroppen längtar efter honom

å hur fan kan man längta efter nån som behandlar en så här!!!! flera år utan att han ger mig ett riktigt förhållande. Hur i helvete kan man gå med på detta.

USCH !!!

Han messade igår att han skulle ringa eftersom vi messade och jag skrev att jag var besviken osv.

Funderade en på en plan att jag skulle säga att jag inte ville prata om det osv men visste inte riktigt hur jag skulle säga. Tänkte jag skulle skylla på att jag var på utb. Men så ringde han när jag körde till jobbet. blev lite överraskad men svarade.

sa att jag inte ville prata om det å han sa att han kunde frågat men att jag var så bestämd och så kontrade jag lite med att han hade sin attityd från början osv. å han fick ju mig att prata lite om det. Å att han hade verkligen mkt på jobbet den dagen.

Då sa jag bara att ja men då säger jag att jag är framme på jobbet nu och inte hinner prata och sen la jag på.

Väntade ett par minuter och messade sen – kändes det bra?

men han tog det inte som att jag gjorde samma sak som han gjorde mot mig. Utan nä det kändes inte bra eftersom vi tycker om varandra så är det synd att det blir så här ibland.

Sen var det en del mess under dagen. En gång var han faktiskt gullig. Han messade utan att jag messat nått att han ibland bara ville ta i mig och pussa på mig.

Jag skrev att vi kanske har känslor som ett riktigt förhållande, för jag tror det är så jag känner. men sen så är det ju verkligen inte så. Å då blir jag så sviken och ledsen när han inte hinner med mig.

Å jag har skrivit att jag jag tycker så mkt om honom och att jag har en svår vecka och att det då är så svårt att tränga undan känslorna.

Jag vill ju bara ha närhet, jag vill att han ska vara min, att vårt liv skulle bli underbart. Jag vill att han ska vara yngre så vi kunde leva ihop.

Det bästa är nog att vi inte har kontakt men jag kommer sakna honom så mkt så jag klarar inte det usch lipar bara jag tänker på det. Men vet att jag mår bättre när jag inte påminns om honom. fy fan vicket jävla skit det har blivit av allt.

Han ringde men märkte att nått var fel så då frågade han om jag var arg, men sa att jag var ledsen och när han då sa..
-då vill du inte prata?
- nä och sen gonatt.

Idag fick jag ett mess vid 9. Hur är det?
- bättre svarade jag, inget mer.
- kul att höra, var hans kommentar/svar. Sen inget mer. Inte ett jävla dugg mer. Nu kändes det okej idag, förvånad själv att det kändes så bra som det ändå gjorde men helt okej vet jag inte.. men han bara utgick från att det var bra. och inte en endaste fråga varför jag varit ledsen eller nått.

jävla karl, tänk om jag kunde hålla kvar denna känslan att jag tycker det är skönt utan honom tills jag kommit över honom. För även om han gör lite för mig så gör han fan inte det jag tycker han borde om han nu tycker så mkt om mig som han säger. Visst han är gift men han valde att ge sig in i detta och det är inget kk, nån bara har lite sex med, det har varit så mkt mer. Det har fasiken varit ett förhållande som inte blev till fullo för att han hade en fru men annars har vi ju typ haft ett distansförhållande eller vad man ska likna det vid.

Så känner jag mig

Jag längtar så efter honom ibland eller blir svag. Å så messar jag honom och så får jag inte de svar jag hoppas på och så triggar det mig så… jag hoppas men blir bara besviken och så åååå är allt som förr.

Tänk om jag bara kunde låta bli honom. Det vore så mkt bättre !!!! å så vill jag få honom må dåligt men det är ju bara jag som mår dåligt. Så varför kan jag inte bara skita i honom !!!!

Vill så gärna snäsa av honom men när han väl hör av sig så kan jag inte för jag är så rädd att han aldrig mer ska höra av sig, nä att det ska ta sån tid innan han hör av sig igen.

Å jag hatar detta, jävla skit. Jävla SKIT !!!! varför är jag sån här?! varför låter jag en gift man förstöra livet för mig. Visst han är underbar ibland men det förstör väl ändå mer än det gör gott

Å nu sitter jag och väntar på att han ska ringa så jag kan säga till honom att jag inte vill prata med honom om han inte kommer hit. Men om han ringer kommer jag inte klara att säga det och säger jag det kommer det säkert bli skitjobbigt. Å ringer han inte så går jag och lägger mig med en tom och övergiven känsla. Se, så vad har detta för gott med sig.

Jag önskar att hon kom på honom, men vill inte att hon ska veta att det är jag. men att hon ska få reda på hur han betett sig genom hela deras äktenskap. Å vad har jag gjort som drabbats av detta och varför är jag inte starkare än att jag kan gå ifrån detta????? usch hatar det !!!!

Nu har vi inte hörts så mkt och det är skönt när jag inte tänker på honom men sen så kommer ju tankarna och visst längtar man.

Två dagar utan nånting. Men sen nu ikväll så tänker jag lite mer på honom men vill inte skicka nått mess för det är ju mest, vad gör du blablabla… ska ju försöka komma ur vårt förhållande så behöver ha andrummet. Kommer säga att vi har ju liksom inte så mkt annat gemensamt. Å hoppas ju självklart att han ska sakna mig så och höra av sig.

Men tror det är så här det får vara tills det en dag har ordnat sig, jag kanske träffat nån och helt enkelt kommit ifrån varandra. Hoppas bara att lider lite tills dess

Jag har lidit så mkt av detta och jag kan bara skylla mig själv men han vet att jag varit kär i honom och vill så mkt mer så han borde fasiken varit det starke och skyddat oss från detta ekorrehjulet.

Vill både bli av med känslorna men även att han ska visa hur mkt jag betyder genom olika handlingar. Vilja vara med mig, ge mig presenter, bjuda in mig till bandet, åka bort med mig osv. Så delad märker jag men det är nog bara fortsätta så här, låta tiden rinna på och hoppas att det lindrar känslorna tills de blir tillgängliga för någon annan och inte påverkar mig så att jag binder upp mig så på honom.

Var uppe på hans avd i ett ärende idag. Han är så söt, han beter sig typ lite nykär när han ser mig men andra. Ser så glad ut, skiner upp men vågar inte säga nått eller komma fram. Men man märker att han är så glad för att jag kommer. Han pratar med de andra och typ skiner men stannar inte och pratar med mig. Utan finns sådär runtom som man gärna gör när man vill men inte riktigt vågar/kan visa.

Han beter sig typ alltid så här när han inte riktigt vet vad han har mig men ändå inte är ovänner. Det är gulligt.

Vill ju ha kvar det mysiga, eller jag vill ju att jag ska inte ska känna så men känner ju att jag på nått delat sätt vill detta, jag är kär i honom även om jag vet att det inte är bra. Jag försöker hålla mig ifrån att messa eller ta kontakt nu när jag mår lite bättre. Han hör av sig förr eller senare, där har jag egentligen övertaget men så har jag inte alls samma tålamod som han. Å jag mår nog sämre än han när vi mår dåligt men just detta om vi ska fortsätta eller ej. Hur vår kontakt ska vara där har jag egentligen lite övertag över honom för det känns som det är jag som avslutar det. Han klarar inte att avsluta mig, han kan fortsätta det han gör nu så därför är det svårare för honom att avsluta och hålla sig. Däremot så har han bättre karaktär än mig om han väl bestämmer sig eller jag säger till och markerar ordentligt. Men nu har jag bett om att försöka lägga ner men att vi ändå ska kunna behålla kontakten. Men säger jag att vi inte ska höras så kommer han låta bli och bara skicka nått puttelitet mess. Jag har ju svårare att hålla mig till det jag säger för jag har inte samma karaktär. Men just nu om jag bara kunde ha tålamod så kan jag vänta ut så att det är han som söker kontakt och ”gör felen”.