Vill skicka ett mess.

”jag vill nog att vi gör ett försök att lägga ner detta. Jag orkar inte för jag hoppas på mer än du ger mig. Kram”

Men jag vet inte hur jag reagerar när jag skickat det och han inte hör av sig mer.. är så rädd för att jag ska gå tillbaka och tigga och be för att jag saknar honom. Men just nu så orkar jag inte me de, jag orkar inte tänka och vrida och vända på saker och ting. Jag vill bara ha lugn och ro!!!

ja va ska man svara.. Jag försöker låta bli att tänka på det. Det är jobbigt att bli påmind om hur gått vi hade det och ännu jobbigare att tänka på att han har ett ”bra” äktenskap.

Jag har nog gått och tänkt att han väljer att stanna för allt runt omkring, att han helst skulle vilja vara hos mig men i helgen så förstod jag att så är det inte. De har det bra men han kan bara inte låta bli mig.. om det är känslor eller inte.. jo det tror jag nog. Men jaghar gått och trott att de inte har bra sexliv och så vidare men i helgen var jag dum och frågade om de låg och gosade som vi gjorde, pillade på varandra och då säger han att de gjorde det ibland. Då fattade jag att de inte har det dåligt.

Usch det är jobbigt. Jag trodde de hade det slentrialt och han stannade för övriga familjen, samhället, åldern, vänner osv men nä han har även ett äktenskap han är tillfreds med.

Å så undrar han hur det är… ja vad ska man säga!! sa att jag bara försökte låta bli att tänka på det.

Att jag inte kan gå vidare, så jag slipper bli huggen i hjärtat gång på gång. Det kommer aldrig bli bra, aldrig. Jag hoppas han ska bjuda mig på resa, hjälpa mig i huset, låta mig vara med i bandet men nä det kommer aldrig bli nått speciellt utav de. Vi kommer bara fortsätta som nu, varför kan jag inte förstå det och ta avstånd och låta bli att låta mig såras. Han gör det inte med vilja men är för feg och ego för att orka stå emot och hjälpa mig ur detta eller över kompensera och hjälpa mig på det sätt jag vill.

Åkte i fredags och bodde två nätter på hotell. Mysig och en go helg. Men nu åter till verkligheten

En lugn helg då vi åt ute, myste på hotellet. Badade på hotellet och kramades och myste i vattnet – helt underbart. Men det härligaste minnet kan nog ändå vara när vi låg på hotellet efter att älskat. Han somnar och jag ligger och tittar på honom. Bara ryms av en helt underbar känsla och vill egentligen bara kyssa honom och säga hur mkt jag tycker om honom och hur glad han gör mig. Men så kommer jag på att det inte är på riktigt, det är bara på låns. Så jag kikade baraen stund och slöt sen mina ögon och somnade en stund jag med.

Men vilken underbar känsla jag fick där. Han är så gammal men åå va fin jag tycker han är. Å hans ögon när han får i sig nån öl och blir som lite kär, å älskar de ögonen.

Idag åkte vi hem rätt så tidigt och han fick som vanligt ångest för att ljuga när han kommer hem så han åkte hem direkt. Som han sa ångesten kommer krypande.. och det är jobbigt att ha den krypande inom sig. Men det är han som valt att ha det så här så tycker inte synd om honom.

Jag valde att åka med en kompis när hon skulle iväg och träna så jag slapp gå hemma hela dagen själv och det var verkligen skönt.

Usch det är så tufft. Jävla ekorrehjul, man både vill och inte vill och allt är tufft, jobbigt och sorgligt. usch

Ska bli underbart men jag mår bäst nu innan resan. Efter resan så vet jag att jag kommer må dåligt för då kommer jag sakna honom och känna att va fasiken., så mkt känslor och så blir det inget. Men nu precis innan så mår jag bäst, då vet jag att vi kommer träffas. Då känner jag styrka att resonera att vi borde lägga av osv men vill inte avstå resan… ahahah jävla ekorrehjul.

När jag vet att vi kommer ses då klarar jag resonera att vi borde lägga ner, Men det är ju bara för att jag vet att jag ändå kommer ha honom där. Sen vill jag vara med honom för jag hoppas ju alltid att det ska bli nått mer, att jag ska få hjälp, sjunga i bandet eller nått.. å sen blir jag alltid besviken för det blir aldrig som jag tänkt

Jag tycker ju, som nu, att han borde bjuda mig på resan. Som kompensation för att han inte skiljer sig och ger mig ett liv med honom. Men han resonerar ju inte så.. han tänker nog inte alls så utan kanske att han ger mig så mkt han kan.

Å det kanske han gör men det räcker inte å ändå stannar ja.. ja kärleken gör en fruktansvärt du