Fick ett mess idag. Vi kan börja planera resan.

Så glad jag är !! vet att det inte är rätt och att jag återigen inte är mottaglig för nån annan men ååå så kul att åka skidor och få mysa på kvällarna.

Jag ska få resan i julklapp. vet att han gjort så mkt dumt eller så men tjoho det är en riktig sak. En av de tre sakerna jag önskat så länge!!

Vill planera resan tillsammans med honom, men ska börja kolla lite nu. Han anpassade sig lite efter mig när vi skulle åka. Men runt v 5 eftersom det var det jag ville tidigare. Å det är rätt bra att vi åker tidigt på året så kanske jag kan bli mottaglig till sommaren.

SÅ HÄRLGIT DET SKA BLI, ÅKA SKIDOR, DRICKA ÖL OCH MYSA.

Vi pratade länge igår men det leder ju aldrig till någon förändring. Jag funderade på att jag ev ville att han skulle komma en kväll. Men han funderade och kollade men svarade sedan att han inte kunde. Han skulle återkomma om resan. Jag tror inte det heller kommer bli av. Usch det är jobbigt, tror att det är slut nu. Jag menar att detta är vägen mot slutet.

Jag skrev innan att jag trodde han skulle hjälpa mig att förverkliga drömmar eftersom jag var speciell men att det var tvärtom. Som vanligt ingen reaktion på det även att vi pratade om att jag gärna ville ha reaktion på mina mess. Att jag ville få del av vad han tänker när han läser mina mess.

Ja jag skrev att jag ville veta resan så fort som möjligt så vi får väl se när det blir. Jag ska försöka att leva vidare och inte gå runt och planera och fundera och styra mitt liv efter nån förhoppning när det gäller resan.

Å så tänker jag att jag ska vara tyst, så jag har raderat hans mess och telefonnummer för att det ska få mig att ha lite svårare att ta kontakt. Tror dock att han ser det som jag inte vill ha kontakt. Å han tolkar alltid utifrån som han tror att det är så nu tälkar jag utefter så som jag tror att det är och då kommer det leda till att vi båda tolkar att den andra vill ha lugn och ro. Vår kontakt kommer glesasut och till slut är det inget kvar. Å visst det är väl jättebra för mig, först då kan jag gå vidare men det är tufft att veta att hans liv rullar på och är bra och att jag inte får vara en del i det.

MEN det leder inte till nått att hålla kvar och vara en del i hans liv. Jag ville ha ett förhållande- det får jag inte, jag ville vara med i bandet – det fick jag inte, å jag vill bli bjuden på resor – å det blir troligen inte heller av.

Måste påminna mig hur mkt han sviker mig, även om jag vet att han gjort mer för mig än många andra, men han sviker mig på många plan.

Han vet, eller borde i alla fall veta att jag vill att han tar stegen men han kommer aldrig göra det och då måste jag våga stå kvar och låta det blir som det blir. Jag kan ju inte tjata och tjata.. Vill han ha mig kvar så får han visa det. Å när han inte gör det så måste jag fatta att det är som det är.

Usch så tufft det är (samtidigt som jag blir glad då jag tänker på att jag träffar någon och blir lycklig men det är inte lätt att tänka på det och tränga undan saknaden). Vill bara krypa ner under filten och titta på en serie och fly verkligheten. Skydda mig genom att vara ensam och inte behöva tänka på nått annat än bara titta på serien.

Å som vanligt hamnade vi i säng. Han ville ha en kram och pussas och jag blev sugen. Tänkte att det spelar nog kvitta om vi har sex eller inte så kommer det nog kännas ändå.

Vet inte vad jag känner nu?

det var jättegott, men efter halva tiden så ville jag mest bara mysa och njuta av känslan, det här riktigt kåta gick liksom över men en underbar myskänsla infann sig.

Gick därifrån utan att säga nått speciellt, visste inte vad jag skulle säga för vad jag än sa så blir det bara följdfrågor och funderingar. Så jag gick utan att säga nått egentligen.

Fick ett mess av honom sen.. ja du. Som det kan vara..
Hm vet inte riktigt vad han menade men svarade bara mm
Sen nu ikväll skrev jag att jag funderade på om han ville komma på måndag men att jag egentligen vill veta att skidresan verkligen blir av annars kunde vi lika gärna fortsätta så vi hade chansen att avsluta det nån gång…
Å det har inte ens gått fram, jag vet att han är på hockey men han kollar ändå inte sin telefon. Så dåligt. Han kollar inte sin telefon på sig när han är på jobbet utan den ligger i skåpet för det verkar som han bara kollar den på rasterna. Så han vill ju mer hålla nere kontakten.

Å han blev inte alldeles till sig idag när iv hade sex, visst har är sjuk och fick pencellin igår så han var ju säkert rätt sliten men ändå, vi har inte sett på typ en månad och han gör inte mer än han gjorde.. sen vet jag att han blir rätt passiv då han inte vet vad han får göra, han vågar aldrig ta för sig om han inte är säker på vad jag ska säga…

Lite besviken på att han inte gör mer för att behålla mig och så men samtigt är det skönt att få lite mer avstånd på det hela.

Å visst det är väl jättestort att hitta på nått hemma så man kan åka bort några dagar med sin älskarinna… usch vilken karl han är egentligen. Undra hur detta kommer sätta sin spår för mig i framtiden, kommer jag vara mer svartsjuk eftersom jag vet hur det kan vara?

Jaja han vill åka på en skidresa, till sälen eller nått. Han bjuder (i alla fall viss del) för jag sa att jag inte hade råd med en resa… måste ju spara massa pengar till huset. Han sa då att han hade pengarna.. men han måste kolla hemma om de ska ut och resa eller nått. Hans fru fyllde 60 och fy fan vad ont det gjorde när han sa de. Jag är så avis. Jag förstränger verkligen att de har en relation eller nått, för det gör ont och jag vill ju tro att det är han och jag som har det fina.

usch så tugnt det är stundtals. Jag vill liksom inte vara utan honom men jag vet att jag inte blir lycklig. Kan inte någon bara komma och ta plats, ta mig med storm eller åtminstonde få mig att se nått annat.

Å jag kommer säkert bli besviken, han kommer inte komma iväg på nån resa… å jag vill åka så tidigt som möjligt och han så sent som möjligt på säsongen… jag vill ju åka för jag tycker det är jobbigt att vänta och jag vill på nått sätt komma vidare och ju längre tid framåt resan är ju längre tid är jag fast..

Skrev även till honom att detta med bandet gjort mig så ont.

Så tradigt allt kan vara vi tycker om varandra men inte tillräckligt mkt.. å ålders skillnaden gör ju sitt helt klart. Å det går inte att fundera på vad han hade gjort om vi varit jämngamla. Usch jag vet att det enda är att gå därifrån men ååååå det är så svårt.

Fick nått mess igår om att han tyckte det kände lite konstigt att vi inte hörs så mkt längre. Å det håller jag med om men att det är rätt skönt att få tid att fundera på vad man vill.

Å idag kom det ett nytt mess.
”undra om vi kommer göra nått mer trevligt ihop”
Svarade att jag inte visste eftersom vi inte verkar hitta nått som passar oss båda. Å att jag hde svårt med mina förhoppningar och bekräftelsen. Så han undrade om jag kände mig för lite uppskattad..
Svarade ett långt mess att jag har mina drömmar om förhållande, sjunga mer, resa och att jag hade kunnat få allt detta men att jag blir snuvad på det. Att jag tycker om stunderna med honom men att jag inte vet om det är värt stunderna där emellan. Slutade med att det var svårt att beskriva men då svarade han bara att jag förklarade mkt bra.

tyvärr tycker väl jag med att jag försöker förklara så tydligt som möjligt men han har ju ändå aldrig lyckats fatta vad jag menar så jag förklarar ju inte på ett sätt som passar honom…

Jag låter han få tid, jag vet att jag kan få tid med honom men jag vill ju ha annat och än så länge klarar jag att bara låta det vara och tycker det är rätt skönt.

Så känns det.

Oftast känns det bra att inte ha kontakt med honom och bli påmind. Men sen ibland så kommer det över en som.. ja jag vet inte. Men det blir rätt påtagligt.

Idag gick jag upp och träffade honom när jag hämtade sakerna. Det gick bra, jag bröt inte ihop, längtan tog inte överhand osv. Och jag mådde bra i flera timmar, ända tills nu. Å jag mår fortfarande bra men ååå som man längtar eller nått helt plötsligt.

Å vill att han ska höra av sig, så det inte är jag som gör felet.

Han såg lite ”grå” ut. kan väl inte säga sliten eller så men mm det var inte riktigt den pigga glada .. idag. Å han varken sa eller gjorde nått, han har inte hört av sig. Jag tror inte han vet vad han ska göra och jag tror han känner att jag är påväg ifrån honom. Tror det är som han skrev i ett mess – ibland vet jag inte vad jag vill.

Hade tänkt försökt få hem honom en natt denna veckan, fått honom att vilja åka på skidresa men så fick jag mensen så ingen mening att ta hem honom. Å jag tror det kan vara ”ödet eller nått”. Å det är väl egentligen bra!! för jag tror inte jag klarar att stå emot om jag träffar honom och jag tror att jag kommer åka flera steg tillbaka.

Å jag kommer aldrig varken få vara med i bandet eller få åka på skidresa så lika bra att försöka stå emot och komma vidare. Å det är väl som för alla missbrukare- det går bättre och bättre att stå emot impulserna och känslorna/suget varje gång man klarar det.

men det är tråkigt att vi inte ska kunna ha kontakt, att vi inte ska vara del i varandras liv men vi vill för olika saker. Jag får försöka låta bli att tänka på framtiden och hur tråkigt det är att vi inte ska kunna finnas för varandra. Men det han erbjuder nu är för jobbigt, jag vill känna att jag får ut mer av det.

Träffade inte honom, behövde inte hämta sakerna så jag lät bli att gå dit. Får dock göra det en annan dag.

Men vi sprang på varandra på lunchen, men han säger bara hej och går snabbt vidare eftersom det var mer folk där. Messar sen till honom att han verkade ha brottom eller nått sånt. Å så pratade vi lite när vi körde hem.

Vi är på så olika plan. Han är inte beredd att ändra nått i sitt liv för min skull och det är väl det jag kanske vill. Han kommer aldrig kunna leva upp till mina förväntningar och jag vill få ut mer av det än jag får just nu.

suck, jag vill träffa honom men ändå inte. Vill få honom att göra vissa saker för mig men ändå komma ur detta… så jävla trist att han inte vill ha med mig i bandet.. Jag får inte ut det jag vill från honom så varför fortsätta????

Tyvärr har han bättre tålamod än mig så det är jobbigt att avvakta och vänta på att han ska ta nästa steg.

Skrev att jag ville ha ut mer av detta till honom och han skrev att han skulle skärpa sig och bla bla bla. Sista messet så skrev jag igen att jag inte vet om jag vill mer och att vi får fundera över hur mkt vår kontakt är värd. Så nufår han väl fundera så får man se när han hör av sig…

Imorn ska jag träffa honom.. det är ett jobbärende. Ska hämta lite saker på hans avd.

Hur kommer vi bete oss? vad kommer sägas?

Vad kommer han säga, göra?

och hur kommer jag reagera på vad han gör och inte gör?

Jag är besviken på honom, jag vet att han inte medvetet gjort mig illa men jag känner mig sviken för att han inte tänkt på hur han kunde glädjt mig, att han inte tänker till och uttycker sig på alvar och riktigt från början. Att han inte ger mig mer än vad jag kan ge tillbaka (det är inte rättvist, han kan välja men väljer inte mig och då borde han fasiken ge mer för att kompensera). Jag vill inte hamna i förhållandet igen men samtidigt vill jag ha mina stunder med honom. Jag vet ju att det inte går, verkar i alla fall helt omöjligt och låter ju helt orimligt.

Usch så jävla tråkigt detta är. Men jag får inte vika mig och ta tillbaka honom för han ger inte mer än han redan gjort. Han tycker det är tillräckligt och så mkt han kan göra utan att äventyra sitt äktenskap. Å det duger inte åt mig.. jag blir ju ständigt besviken och vill mer. Kommer bli jobbigt att träffa honom imorn. Får försöka vara avslappnad och inte prata för mkt i det. Hoppas han säger nått men som jag ändå kan typ svara ingenting på… men så jag får bekräftelse på att han vill mer, saknar mig osv men så att jag ändå klarar det utan att tappa fästet helt (å då menar jag både känslomässigt, ledsen eller arg eller att jag blir som nykär igen).

Jag gör så stor sak av det, borde vara mer som han. Acceptera valet och klara gå vidare. Hoppas han lider och saknar mig så det är lite rättvist i alla fall.

Om han säger nått så vill jag säga till honom..
- att jag är besviken, på det som vårt förhållande fört med sig, på han sätt att vara mot mig och värdesätta det han kan göra för mig. Besviken på hans sätt att inte våga ta tag i det jobbiga – ta upp det jobbiga för och eller med mig. Å han gör ju inget speciellt för att hålla kvar kontakten med mig heller… två mess men inget mer och jag är ju ganska säker på att det är för att han inte vet hur jag reagerar och han tycker det är svårt. Men just detta att jag är så besviken över hans sätt att vara och att jag inte vet om jag vill engagera mig mer pga risken för denna besvikelsen.
Egentligen är det kanske bara det jag vill ta upp med honom för tycker jag sagt det andra så många gånger.

”jag är så besviken. Besviken på vad detta fört med sig, sättet som du är mot mig, att du undviker att ta tag i det jobbiga, och att ta upp det jobbiga för och eller med mig. Att du bara låter saker och ting vara och hoppas det liksom rinner ut/försvinner. Jag är inte sån och jag är trött på att vara besviken. Du har gjort jättemkt men tyvärr det är inte tillräckligt. Både sättet du höll på med ditt äktenskap – man vet aldrig. Å likadant med bandet – vi vet inte hur det blir. Det ger alltid mig som drömmer om det ett litet hopp. Jag drömmer och hoppas och för dig är det inte ens värt att fundera och möta… Vi ser så olika på saker, du nöjer dig med att få träffa mig då och då medans jag söker nått som kompenserar det jag ev mister tack vara att jag går och kär i dig. Jag vet inte vad jag vill och du verkar inte.. hm vet inte vad jag ska säga. Det blir säkert bra men just nu orkar jag inte bry mig om dig. För mig låter jag det bli som det blir men jag har engagerat mig så mkt att jag låter det bara vara nu. Du bedrar din fru med att knulla andra kvinnor och mig bedrar du genom att inte säga det jobbiga – det ingen vet har ingen ont av men det gör skitont när det kommer fram och jag vill inte känna så mer och då innebär det väl att jag måste välja att gå.

Usch fy fan, det kommer bli ett jättejobbigt möte. Kanske skulle löst det på nått annat sätt, hämtat nån gång när han inte är i tjänst eller från nån annan avd. Är detta verkligen slutet… kommer han låta mig gå???? å vad vill jag, jag vill både och och därmed vet jag inte vad jag vill

Jag vill bli lycklig !!!

men så vill jag få vara med i band och få åka på skidresa. Å eftersom han ändå inte ger det så vill jag gå men det är ju ingen garanti för att jag får nått även utan honom och när det då är så underbart med honom är det svårt att inte låta bli.

Så jag vill egentligen bli lycklig samtidigt som jag vill bli bjuden på resa och få vara med i bandet… men inget av det är val som jag aktivt kan göra. Jg menar jag kan inte välja att ta det steget och aktivt nå en ny pojkvän eller bandet eller resan så därför står jag bara här och tänker som i en luftbubbla eller nått. Tänker mkt men samtidigt inte alls.

SÅ jag bara är. Han messade i måndags att han verkligen saknar mig och det svarade jag på med att jag tänkte på honom med. Sedan på kvällen messade han – gonatt, tänker på dig. Men eftersom det var så sent så valde jag att inte svara på det, hade ju gått och lagt mig. Å svara på ett gonatt dagen efter kändes ju inte nödvändigt. Sedan dess har jag inte hört nått och visst det är bara onsdagkväll.

Men det känns konstigt. Men det är väl bara stå ut och skapa ett eget liv. Tror ju att vi ändå bara trillar tillbaka om vi börjar prata med varandra och jag vet inte vad jag vill.

Jag vet inte vad jag vill, så jag bara är för jag vet inte alls hur jag ska göra. Jag vet inte vad jag vill.