Messade innan jul att jag inte ville höras under julen och det är så skönt att inte vänta på mess. Tråkigt att inte kunna ha kontakt men det verkar vara det bästa. tycker faktiskt det är skönt.

Tänker på honom men låter bli att messar eftersom jag sagt att jag inte vill höras under helgen. Hoppas ju självklart att han saknar mig men skönt att inte gå och vänta och hoppas.

Å snart ska vi på resa. Undra hur detta kommer bli???

Ja varför kan jag inte det. Nu får jag ju ta resan först men sen…

Men VARFÖR kan det inte bli bra!!! varför kan jag inte komma till punkten då jag släpper detta… jag kommer inte få ut det jag vill av det. varför kan jag då inte bara sluta hoppas.

Jag vill ha honom som vän men tror han inte vågar eller vill ha mig mer än som älskarinna. En älskarinna han säkert älskar mer än nån av de andra. Annars hade han gått så mkt som vi krånglat men mer än så är det inte.

Idag har vi båda varit hemma och han stängde av sin telefon kl 10 och inte tittat på den mer och han vet att det är enda sättet för mig att ta kontakt med honom. Sånt gör mig så besviken. Hoppas han kollar den imorgon och så ska jag säga att jag inte vill att han hör av sig under julen. Att jag vill göra samma som han, stänga ute mig/han för att umgås med min familj.

Jag vill ha en rolig pojkvän, jag vill ha en som jag skojar och har kul med. Som jag känner mig trygg med och får mig skratta och skoja.

Så i onsdags följde han med hem. Å så blev jag magsjuk. Ja så gick det med den natten. Dock lite skönt att inte vara helt ensam när man mådde dåligt men tråkigt att inte få ha det gott de få stunder vi har ihop.

Jag är fortfarande så delad över allt. Jag har så svårt att säga tack och hej men det leder inte till nått jag vill. Å börjar tvivla på vad jag vill.

Stundtals är han så gullig och sen bara stänger han av telefonen och stänger ute mig. Jaja vi får ta resan och smällarna efter det. Men jag hoppas jag återhämtar mig fort och hamnar här igen då jag känner att det inte är värt allt det för med sig eftersom det ändå inte leder till det jag vill.

Jag har börjat bli mer ego när det gäller det hela. Jag är inte ett dugg bättre än honom men va fan, bara jag mår bättre så struntar jag i det. Jag kan inte ändra honom och även om jag skulle göra det så skulle det inte tjäna mig till nått utan troligen hans fru.

Hörde ett samtal till hans fru när han var här, han lät likadant som när han pratar med mig. Trodde de skulle ha ett tråkigare tonläge eller nått… men det lät precis som när vi pratar.. ja men vi ses imorn och så… de har det inte dåligt, det är bara han som inte kan vara trogen. Usch vilket skit jag satt mig i. Å varför ska man känna som man gör??

Fick håltimme på jobbet så vi tog en fika på stan. Gu så mysigt, planerade resa. Underbart !!

Blir som nykär när jag sitter med honom och planerat nått kul. Jag vet att det inte är bra att känna detta men ååå så underbart det är. Tänk att vara lyckligt nykär – häftigt det kommer vara. Tänk att känna så här och inte ha det jobbiga (att han har ett helt annat liv som jag inte är del i), så härligt.

Men det var en mkt trevlig em. Inget sex eller så utan bara umgicks och hade trevligt. mer sånt i livet

Ja jag vet inte vad jag ska kalla det men det känns som jag är i nån paus, i väntan eller nått.

Den gamle påverkar mig så mkt och jag måste nog stänga ute honom, putta bort honom och skapa ett liv utan honom. Då kanske jag kommer vidare och hittar ett driv igen. Jag saknar mitt driv, min vilja och att inte bara dra mig undan och ta det lugnt, njuta av ensamheten där ingen ber om min energi.

Sa till min psykolog att jag ville få ut mer av våra samtal och vi bestämde att det är detta som tar min kraft och att vi ska lägga tid på detta. Å förhoppningsvis kommer jag vidare.

Jag är ju så delad, både vill och inte vill. Men kommer på att jag ofta vill ha kvar honom för att jag ska få hjälp, få ut nått av vår vänskap. Å så kanske inte en vänskap ska vara så jag har kanske inte heller så ren känsla för det vi har ihop.

Igår så bokade vi resan, idag har han betalt stugan. Liftkort och skidor fixar vi på plats. Han vill inte åka på natten så det blir ju ingen skidåkning första dagen så då fixar vi det och tar det lugnt i stugan istället.

Han är go och glad nu, ringer och stämma av resan och säger att han saknar mig och ser fram emot resan och så. Han är nog verkligen det, men jag hade önskat att vi kunde vara vänner offentligt med.

Det är vad jag vill, för då hade vi kunnat finnas för varandra även om någon privat vän till honom kom. Å jag hade kunnat vara med i bandet.. det stör mig fortfarande att han inte möter mig i detta.. att han bara tror det är bra eftersom jag vet att min dröm är krossad. Å så arg jag blir när jag tänker på det.

Men resan ska bli supertrevligt. Jag höll på att få välja en jättefin lgh men den kostade nästan 2000 kr mer, han sa att jag fick välja men det kunde jag ju inte när jag inte ska vara med och betala. Han undrade om det var värt de pengarna och när jag inte valde så valde han den andra stugan. Tror det ligger väldigt centralt.

Pratat med min psykolog om detta och han är nog inne på att vi ska prata om detta med den gamle eftersom det påverkar mig så mkt. Det påverkar mig väldigt mkt så det vore ju bra om jag kom vidare men jag både vill och inte vill. Tufft.