Jag har väl vetat det länge men hoppet vill ju inte riktigt släppa… å ja jag vet inte riktigt men det är väl hoppet om att allt ska bli bra på nått sätt..

Men det kommer ju aldrig bli bra – det finns ju ingen möjlighet för jag vill ju ha honom. jag vill ha det jag känner för honom. Jag hoppas ju att jag ska känna det för någon annan men det är inte lätt. Å så länge han finns lär det väl aldrig gå.

Men fy fasiken så tråkigt och svårt det är.

Men jag jobbar med att släppa taget. Att inte hoppas på någonting, att inte försöka tvinga fram något. Att inte tala om vad jag känner – helt enkelt bita ihop och få tiden att gå.

Det är så tråkigt men jag vet ju att det aldrig blir som jag hoppas. Han har valt och det är inte mig och därigenom kan/vill han inte ge mig det jag vill.

Ja men så här det ju.. dåligt, bra, dåligt bra fram och tillbaka hela tiden. Å det handlar väl om att vi känner som vi gör och jag vill mer hela tiden eller i alla fall då vi setts.

Tycker det har varit lite skönt då vi inte hörts så mkt denna veckan. I måndag och tisdag var väldigt skönt och jag kände att jag inte tänkte så mkt på honom. Så idag när jag körde till jobbet så ringde han. Inga mess utan han ringde och jag hade inte alls tänkt tanken att han skulle ringa så det var allt lite överraskning.

Han ville fråga om han skulle komma ut på måndag och måla lite. Det får han ju gärna göra, sa att det var synd att jag inte kunde vara hemma men egentligen är det väl bra. NU får jag hjälp men vi umgås inte för mkt.

Sen fick jag återbud av pat så då undrade jag om han ville bjuda på lunch eftersom jag ändå var åt hans håll. Å det ville han, menhan hade inget hemma så vi åkte till ett lunchställe (kan ha gjort med att han var lite rädd att hans fru skulle komma hem) men skit samma. Han bjöd och det var gott. Å det var trevligt att träffas utan att vi hamnade i säng.

Han messade sedan att det var trevligt att träffas och jag skrev, desamma och att vi nog tycker om varandra fortfarande och på det svarade han ”det är nog så”.

Jag blir ju kär så fort jag träffar honom och sedan börjar jag hoppas på saker. Å när han tittar så där som han bara vill pussa, ta på mig. Ja som han med är kär då smälter jag – jag blir kär.

Lite som Magnus Ugglas låt – kan det vara kärlek. Vad är det då som gör att jag stannar – kan de var kärlek.. bla bla bla nått liknande.

Vad är det då som gör att ag stannat fast jag har sagt jag ska gå, kan de va kärlek ååå kan det va så åå att jag nog älskar dig ändå…

Precis, är det så kanske eller vad är det som gör att jag stannar och vill att han ska ge mer och mer. Trots att han gjort så mkt som gjort mig så illa så vill jag ha kvar honom i mitt liv. Ja han har ju gjort hur mkt bra som helst men det gör ju så ofta ont i mig pga att jag vill mer än han ger.

Men jag vill ha mer, tyvärr så är det så jag känner. Jag vill ha mer av honom så är det bara. Jag hoppas fortfarande på att det liksom ska bli bra. Att han ska ge mig saker och ting, tid och lycka. Å bandet är jag fortfarande avis på, det skulle ge så mkt skoj.

Han var här och hjälpte mig härrom kvällen och vi hade jättebra sex och sen har han inte hört av sig. Önskade honom lycka till på spelningen ikväll men inte ens det har han svarat på… (hoppas det gick bra när han körde hem i onsdagskväll men jag borde hört om det inte hade gjort det).

Han svarade inte på messet igår så då messade jag ju att det visar ju inte direkt att man bryr sig.. å det svarade han idag att han blev besviken på att jag trodde att han börjat träffa någon annan osv. Så då ringde jag upp honom välkomnade honom till besvikelsekänslan.

Sedan pratade vi en stund medans jag körde till jobbet. Var ledsen för det känns inte som vi kommer hitta en lösning där vi både trivs. Sedan så messade han när han vaknat (jobbat natt) och frågade hur det var. Skrev att det var som det var… han: upp och ner. Jag: precis. Å sen frågade jag hur han hade det då. Han hade sovit dåligt efter vårt samtal och så skrev han att han bara ville ge mig en kram.

Så då skrev jag att kom då då och det gjorde han. Han ville bara kramas och kysss men det sa jag att det hjälper inte att bara pussas lite och sedan tro att allt ska vara bra. Så sen pratade vi eller jag mest..

Han vill nog egentligen ha kvar mig som älskarinna medans jag vill ha en speciell relation utan sex. Han vill träffas lite då och då medans jag nog inte vill ha vardagskontakten utan få lite speciella träffar/resor eller uppmärksamhet/bekräftelse. Vi asvlutade med att han skulle fundera på vad han kunde göra för mig för att jag ska bli lyckligare och få lite bättre i livet.

Jag tror dock att det blir som det varit och inget annorlunda å jag vill inte tillbaka till att vara kär och gå och längta efter honom. Sen om jag får en resa, en weekend så vill jag ju gärna det. Jag vill ha ut saker och ting för att vi håller på så det inte bara är känslor som egentligen bara förstör för mig. Men när jag sa att jag känner mig dum och lite som en ”hora” efter som jag vill ”ha betalt” för att vi ska ha en sexuell relation så misstolkade han det helt. JAg menade att jag känner att det är fel att jag tycker att jag ska få ut nått av vår relation medan han uppfattade det som jag inte tyckte resorna var något! Försökte förklara det för honom och messade sedan fyra mess om det så jag hoppas han förstår va jag menar.

Men jag tror bara han återgår till det gamla, trevliga mess. Komma och ha sex och då kanske en resa efter sommaren. Men det är inte så jag vil ha det. Jag vill bli bekräftad och lite bortskämd.

Messade honom idag och undrade om vi skulle fortsätta så här. Å vad han vill?

Men han skriver bara att vi inte ska ha det så och att han inte vet varför det är så här…. bara det sägr väl egentligen att det aldrig kommer bli bra. Inte så länge jag är kär i honom eller vill ha det där speciella av honom.

skrev att jag tyckte det hade med hans sätt att göra och mina känslor. Att jag faktiskt tycker han kunde göra mer. Å att jag tvivlat på att att han bryr sig. Han påstår att han bryr sig men kanske inte visat det tillräckligt. Å då skrev jag- nä troligen inte eftersom jag tror att det spelar kvitta för honom eller att han börjat träffa någon annan. och att han vetat att jag mått dåligt och tyckt livet varit jobbigt men vad han gjort åt de… och på det svarar han inte ens!!!

Skrev tillbaka nu ikväll att det inte visar att man bryr sig speciellt mkt då man inte ens svarar.

Jag vill ha reaktion och se någon handling hos honom men inget händer..

Tror inte det kommer bli bra, varför kan han inte ta tag och göra sig till lite för mig?!??!

Som det är nu så kommer det aldrig bli bra… messade det till honom. Att jag är så ledsen för jag tror inte det kommer bli bra. Genom att han är som han är och att jag inte är bra på att inte vara speciell.

Å egentligen gör han väl bara rätt.. Han har sin fru och jag ska väl inte ha nått speciellt utan komma därifrån. Men när jag känner mig så här ensam och lite synd om mig själv så har jag så svårt att stå emot den jobbiga längtan och avsaknaden på bekräftelse.

Varför kan han inte anstränga sig och bry sig!!! varför för jag och inte han vårt förhållande??? jag borde väl ändå bara gå men varför kan eller gör jag inte det!!!! JÄVLA SKIT!!!

Han kan inte ändra sig alls. Han kan inte prioritera mig och visa något utan att jag ber eller säger nått.

Tvivlar väl inte på att han tyckt eller tycker om mig men nä det har svalnat. Å bara vänskap är verkligen inte hans grej. Han skriver nått mess då och då, säger hej när vi träffas, vill ha en kram innan vi skiljs åt men gör fasiken inget för att tillbringa tid med mig, hjälpa mig eller göra sig till för mig.

Han är så egostisk på nått sätt. Det är liksom bara hans värld, å så får man vara med på hans resa men han tänker då inte ändra sin rutt utan folk får anpassa sig till honom annars rycker han på axlarna och struntar i vilket.

Nu har det gått ett par veckor sedan jag messade att jag bröt ihop. Den dagen svarade han inte, utan det tog ju till dagen efter då jag ifrågesatte varför han inte svarade. Sen har jag låtit bli att messa och det tar flera dagar så får man nått mess att han tänker på en. Sen flera dagar så ett oanmält besök, sen flera dagar ett mess ”tänker på dig” och då frågar jag om han vill ha det som nu och det tycker han inte är så kul. Så då skriver jag att han får ändra på det då. Och självklart inte ett ljud från honom!!!

Så jävla tråkig. Jag har sagt att han någon gång kunde komma med nått ”felaktigt” förslag. Aldrig. Men så fort jag säger sex så kommer han springande.. Jag ber att han ska erbjuda sin hjälp men nädå aldrig. Men han hjälper mig om jag ber honom men han tar ju aldrig första steget. Det är verkligen jag som för vår relation och nu när jag inte gör det så blir det inte mkt med de…

Tänker mkt på polen och kalmar nu när det är fint väder. Så underbara resor det varit. Vädret kanon när vi var i Polen och helgen underbar då vi var i Kalmar. Å tänk att han åkte på skidresa med mig… sånt är ju helt sjukt men jag är verkligen värd de. Men varför kan han inte ta några jävla steg på egen hand och visa vad jag betyder!!

Det är så tråkigt för det blir alltid fel nu när han hör av sig. Jag vill att han ska förstå att jag inte är nöjd och jag vill att han ska ändra sig men nä det gör han inte. Så trist!!!!!

Han svängde förbi med motorcyklen men jag var påväg ut så blev inte mkt sagt. Undvek ögonkontakt och var varken trevlig eller otrevlig. Messade dock en timme senare ”tack för besöket”, han svarade att ”ja det var ett kort besök men kul att se dig”. Det svarade jag inte på.. Han borde tänka att det är konstigt att jag inte svarar eller messar mer men jag är inte så säker på det.

Sen när man sitter här ensam och vädret är underbart så saknar man honom lite extra. Saknar att mysa men nån dessa kvällar. Å då är ju självklart honom jag saknar. Både för att det är den enda jag har haft sånt med på evigheter och så har jag ju mkt känslor för honom.

Men jag lyckas hålla mig ifrån att messa honom, men hoppas fortfarande han ska kämpa för mig. Även om jag kanske inte vill ha stunderna mer med honom. Vill ju ha stunderna men inte känslorna som stunderna ger… Men jag vill att han kämpar och visar att han bryr sig och saknar mig.

Det är inte mkt vi hörs nu för tiden och sista messen har ju inte direkt lett till nått positivt. Å jag tror inte han hör av sig om det är för många sånna mess. Han brukar ju inte direkt kämpa för saker och ting utan rycker på axlarna och accepterar läget.

Vill att han ska komma och fråga vad han ska göra för att han saknar mig så men det kommer aldrig hända och samtidigt är jag glad för det. För jag klarar ju inte stå emot honom.

Nu när vädret är finare så längtar man efter en weekend, vi har ju haft supertrevliga weekendresor men så vill jag inte bli påmind om mina känslor för honom.

Det är så tråkigt att det är som det är. Å synd att vi jobbar på samma klinik. Han är ju så omtyckt och så tråkigt att inte ha kontakt med honom som är så omtyckt. Inte så lätt att bara skita i honom av den anledningen. Så fort man träffar folk på jobbet så ska man liksom hålla minen att man tycker han fortfarande är bra men så vill man inte ens se honom. Eftersom jag känner som jag gör, mina känslor gör sig påminda och jag vill ju bara ha honom då jag ser och umgås med honom.

Men även om det är skönt och kanske enda sättet så tycker jag det är skittråkigt att han inte försöker mer, att han inte kämpar för mig.