Han misstolkar allt och säkert ja me.

Han svarade till slut att det kanske var lika bra vi inte träffades så mkt och typ är i från varandra ett tag. Det är ju precis det jag är rädd för och det skrev jag ju i mailet för nån vecka sen. IDIOT !!!

Å sen skrev jag att om han vill de så får vi ju göra så men att jag ville mer att det skulle vara som innan men utan flirtade och sex, å sen skrev jag som jag tyckte men det tar han ju så negativt. Å det är väl därför det alltid är så mkt besvikelse hos mig. Jag vill och hoppas på mer och han ser det som en liten sidogrej,

Jag skrev att jag hoppades på hjälp utan att behöva be om det, att bli bjuden på resa efter mina önskemål och att få sjunga med dom osv. Då skrev han att han hjälpt mig en hel del..EN HEL DEL, jo det har han men har det varit så jävla tungtför honom då.???? idiot igen

skrev att det inte var så jag menade utan att jag hoppades på mer än han ville ge och att ekvationen inte gick ihop… då svarar han inte mer. Å igår när vi sågs på hockeyn så tittade han knappt.. att säga hej såg ut att sitta långt inne. Hoppas han mår dåligt den jävlen!!!

Å nu vet jag att han inte hör av sig förrän det gått ett tag och tyvärr kommer allt vara som vanligt och vi har inte rensat luften ett dugg.

Jag märkte vad jag hoppats på.. att han skulle höra av sig, säga att han tycker om mig och försöka finnas för mig även om jag inte bjuder på sex. Men så verkade det inte bli.

Försöker bara tänka att jag skiter i de.. men det finns ju nånstans i bakhuvudet hela tiden. Å det blir aldrig bra, för ringer han nu så kommer jag fräsa, ringerhan om en vecka kommer vi inte reda ut nått.. Fy fan säger jag bara. Hoppas det nu tar slut och blir bra. Usch är så delad över hela skiten.

En del av mig vill att han ringer och jag får slänga luren i örat på honom. Å en del vill att han inte ringer förrän jag lugnat mig. usch det är alltid så här…

Å jag känner mig glad.

Jag skickade messet!! jag vill nog att vi gör ett försök att lägga ner detta. Jag orkar inte för jag hoppas på mer än du ger. Å det har inte med helgen att göra, den var underbart. Utan jag har nog känt detta länge.

Han svarade:
ja.. klart om du känner så, jag vill att du ska må bra. Vi får göra det bästa av detta. Kram

vadå gör det bästa av detta tänkte ja.. men skrev
”jag mår bra men vill och hoppas på mer. Vilket jag sagt många gånger. Å gå runt och hoppas och sedan bli besviken tar energi. Jag vill sluta gå runt med förhoppningar som det ändå inte blir nått av. Det tar energi att hoppas, tigga och be. Å allt hemligt… Nä det tar energi och jag vill lägga det på annat. Det blir bra, det är bra så det löser sig. Det blir nog det bästa för oss båda… ”

Fan va gutt att jag gjorde det, å jag gjorde det inte för att jag är ledsen, arg eller frustrerad utan för jag känner lättnad när jag förtränger det och inte träffar honom.

har funderat mkt på vad jag vill med detta, för jag brukar alltid vilja nått. Men det enda jag kommer på är att jag vill ha lugn och ro,för jag orkar liksom inte. Sen vill jag vill att han ska känna att han kunde gjort mer, uppskattat och givit mig mer. Men just nu vill jag nog inte att han hör av sig, för jag orkar inte fundera och vrida och vända på detta. Jag vill bara få vara. få vara i lugn och ro, få ro inombords.

Sen får han väl inte vänta i evighet innan han hör av sig men det gör inget att han inte svarat mer på messet idag. Känns bara skönt, för då slapp jag agera mer. Jag vill inte säga eller göra mer i detta. Vill bara att tiden får löpa lite nu.

Tjoho jag gjorde det. Jag gör ett försök,å tror faktiskt lite på det. Tror på att må bra, det är det jag tror på. Sen undviker jag att tänka på att vi aldrig mer ska göra det, umgås, resa, mysa, ha våra kvällar och nätter. Det blir nog för jobbigt, jag fokuserar på att jag kommer må bra, jag njuter bara av att det är den känslan jag har.

ja nu får vi se hur detta utvecklas. Jag tror han kommer höra av sig, vilja prata om det, vilja träffas osv. ja jag får se hur jag vill ha det. Vill inte träffas just nu. Jag behöver bli lite mer stabil i detta och vill inte bara träffas för att prata om detta, hellre att vi gör nått så vi bara kan vara utan att ta upp dettta.

Vill skicka ett mess.

”jag vill nog att vi gör ett försök att lägga ner detta. Jag orkar inte för jag hoppas på mer än du ger mig. Kram”

Men jag vet inte hur jag reagerar när jag skickat det och han inte hör av sig mer.. är så rädd för att jag ska gå tillbaka och tigga och be för att jag saknar honom. Men just nu så orkar jag inte me de, jag orkar inte tänka och vrida och vända på saker och ting. Jag vill bara ha lugn och ro!!!

ja va ska man svara.. Jag försöker låta bli att tänka på det. Det är jobbigt att bli påmind om hur gått vi hade det och ännu jobbigare att tänka på att han har ett ”bra” äktenskap.

Jag har nog gått och tänkt att han väljer att stanna för allt runt omkring, att han helst skulle vilja vara hos mig men i helgen så förstod jag att så är det inte. De har det bra men han kan bara inte låta bli mig.. om det är känslor eller inte.. jo det tror jag nog. Men jaghar gått och trott att de inte har bra sexliv och så vidare men i helgen var jag dum och frågade om de låg och gosade som vi gjorde, pillade på varandra och då säger han att de gjorde det ibland. Då fattade jag att de inte har det dåligt.

Usch det är jobbigt. Jag trodde de hade det slentrialt och han stannade för övriga familjen, samhället, åldern, vänner osv men nä han har även ett äktenskap han är tillfreds med.

Å så undrar han hur det är… ja vad ska man säga!! sa att jag bara försökte låta bli att tänka på det.

Att jag inte kan gå vidare, så jag slipper bli huggen i hjärtat gång på gång. Det kommer aldrig bli bra, aldrig. Jag hoppas han ska bjuda mig på resa, hjälpa mig i huset, låta mig vara med i bandet men nä det kommer aldrig bli nått speciellt utav de. Vi kommer bara fortsätta som nu, varför kan jag inte förstå det och ta avstånd och låta bli att låta mig såras. Han gör det inte med vilja men är för feg och ego för att orka stå emot och hjälpa mig ur detta eller över kompensera och hjälpa mig på det sätt jag vill.

Åkte i fredags och bodde två nätter på hotell. Mysig och en go helg. Men nu åter till verkligheten

En lugn helg då vi åt ute, myste på hotellet. Badade på hotellet och kramades och myste i vattnet – helt underbart. Men det härligaste minnet kan nog ändå vara när vi låg på hotellet efter att älskat. Han somnar och jag ligger och tittar på honom. Bara ryms av en helt underbar känsla och vill egentligen bara kyssa honom och säga hur mkt jag tycker om honom och hur glad han gör mig. Men så kommer jag på att det inte är på riktigt, det är bara på låns. Så jag kikade baraen stund och slöt sen mina ögon och somnade en stund jag med.

Men vilken underbar känsla jag fick där. Han är så gammal men åå va fin jag tycker han är. Å hans ögon när han får i sig nån öl och blir som lite kär, å älskar de ögonen.

Idag åkte vi hem rätt så tidigt och han fick som vanligt ångest för att ljuga när han kommer hem så han åkte hem direkt. Som han sa ångesten kommer krypande.. och det är jobbigt att ha den krypande inom sig. Men det är han som valt att ha det så här så tycker inte synd om honom.

Jag valde att åka med en kompis när hon skulle iväg och träna så jag slapp gå hemma hela dagen själv och det var verkligen skönt.

Usch det är så tufft. Jävla ekorrehjul, man både vill och inte vill och allt är tufft, jobbigt och sorgligt. usch

Ska bli underbart men jag mår bäst nu innan resan. Efter resan så vet jag att jag kommer må dåligt för då kommer jag sakna honom och känna att va fasiken., så mkt känslor och så blir det inget. Men nu precis innan så mår jag bäst, då vet jag att vi kommer träffas. Då känner jag styrka att resonera att vi borde lägga av osv men vill inte avstå resan… ahahah jävla ekorrehjul.

När jag vet att vi kommer ses då klarar jag resonera att vi borde lägga ner, Men det är ju bara för att jag vet att jag ändå kommer ha honom där. Sen vill jag vara med honom för jag hoppas ju alltid att det ska bli nått mer, att jag ska få hjälp, sjunga i bandet eller nått.. å sen blir jag alltid besviken för det blir aldrig som jag tänkt

Jag tycker ju, som nu, att han borde bjuda mig på resan. Som kompensation för att han inte skiljer sig och ger mig ett liv med honom. Men han resonerar ju inte så.. han tänker nog inte alls så utan kanske att han ger mig så mkt han kan.

Å det kanske han gör men det räcker inte å ändå stannar ja.. ja kärleken gör en fruktansvärt du

Mest hans känns det som. Läste massa galma mess idag och jag ”ställer krav” eller vad jag ska kalla det, framför önskemål, tigger om saker. Men det blir som han vill… resan i våras – jag ville utomlands, storstad, minst tre nätter men det blev polen två nätter precis som han vill. Nu vill han till Öland jag vet inte vad jag vill men återigen kanske nån storstad men nä det blir kalmar.

Jag vill att han anstränger sig, skiljer sig osv men nä det fortsätter likadant som tidigare.

Varför kan jag inte bara gå… ställer jag krav på mer så vet jag att han bara låter det vara. Han blir självklart ledsen men han gör inte mer… han är väl redan så långt han kan men jag vill ju hela tiden ha mer.. det är väl just det, jag vill ha honom helt och hållet och därför vill jag ju hela tiden ha mer mer mer.

Konstigt hur allt blivit. Å hur man hela tiden anpassar sig.

Det är precis som tidigare. Vi hörs och ses, planerar nu en weekend ihop. Ja det är precis som vanligt. Jag är kär och tycker det är underbart att få messen, få vara nära honom. Men sen så kan jag lika väl tycka det är skönt att lyckas glömma honom för en stund.

När det går för lång tid emellan så längtar han efter mig och ordnar så vi ses, mina känslor bubblar upp och då drar det ut lite på kontakten.

Jag vill mer, men han ger bara det jag alltid fått. Nån natt då och då, små träffar några gånger per månad. Visst weekend brukar vi inte ha och nu hade vi en innan sommaren och nu planeras en till.

Nu jobbar vi inte ihop och det kanske kommer göra att vi kommer lite ifrån varandra. Ses inte automatiskt flera gånger i veckan.

Orkar varken göra till eller från, det får vara som det är just nu. Jag både vill och inte vill… kan inte nån bara komma in och röra om i grytan, den rätte liksom vore så jäkla gott att bara träffa nån och bli fångad av en stormvind och komma ifrån det hamsterhjul som jag springer i.

Där det stod: Hoppas allt är bra och att du har en bra semester. Fan, tänker på dig nästan varje dag. Saknar dig. P o K.

Svarade att jag tänkte på honom varje dag och att jag saknade honom med men även det han inte erbjuder.

Å på det svarar han inte för han vet inte vad han ska svara. Varit nedstämd några dagar men nu ikväll har jag fått lite gjort på renoveringen i huset och jag mår bättre, känner mig gladare och lite mer tillfreds. Kändes skönt att få ett mess av honom, att han inte heller klarar att låta bli, att han med tänker på mig och saknar mig. Mm det känns faktiskt skönt.

Tio eller elva dagar sedan vi hördes. Det har gått bra tills för härom dagen. Det var nog när det gått en vecka utan ett ljud.

Å ska jag höra av mig, men vill inte höra av mig för jag vet inte när han läser messet.. eller ska jag gå och vänta på att han ska få höra av sig. Blir ju inte bra hur jag en gör och det bästa är väl att inte höras alls… men jag skulle vilja att det inte var det.

Har så lätt för att gråta nu. Jag som hoppades detta skulle bli den roligaste sommaren på evigheter sitter nu och vill bara vara hemma själv och gråta, drömma mig bort. Ja livet blir inte som man tänkt sig.

Det är jobbigt att sakna en person så mkt men inte sakna det som han ger. Saknar känslan som jag får av honom men jag vill ju inte ha det liv han ”erbjuder”. Han erbjuder väl egentligen inget men jaja ni fattar.

Å när det nu inte blev som jag hoppats av denna sommaren så saknar jag ju honom så mkt. Jag saknar en famn att krypa in och luta mig mot. Slappna av och njuta av allt det underbara familjeliv jag har istället. Mitt liv är rätt underbart om jag bara hade haft nån att dela det med. Någon att vara lycklig kär med.

Men jag tror jag ska vara i denna känslan tills jag känner att jag bara vill annat, att jag är klar med detta för denna gången. Det går inte göra så mkt åt det ändå. Förtränga det, är det enda jag kan komma på. Å hoppas att det skingras lite och att någon annan tar chansen att trycka sig in i de tunna strålar som förhoppningsvis lyckas skina sig fram till mig.

Det gör ont, det är tufft men inbillar mig att det förhoppningsvis är det för honom med. Undra vad han gör? vad han tänker och känner? Men jag försöker tänka på mig själv istället och inte göra drag som ska få honom att längta mer, vilja mer osv för jag vet att han aldrig tar steget. Men jag önskar det svider i honom med. Å jag hoppas jag lyckas skapa ett eget liv där jag får en vardag med en som jag älskar och som älskar mig.

Jag vill ha vardagen men med den genuina kärleken jag längtar efter.