Ena stunden så orkar jag inte me han mer, jag känner att jag orkar inte bli besviken och det är ju mest det jag blir. så vill inte bli påmind. Men sen så vill jag ibland att han ska höra av sig. Ja herrejösses så delad man kan vara.

Vill skicka mess men vill ändå inte ha skickat nått mess. Vill att det ska gå lång tid emellan och att det är han som skickar först. Men så vill man ibland bara ta upp saker och ting men det leder ju ändå inte till nått så varför… ja inte vet ja.

Men har varit på dejt idag, inget som jag är kommer falla för men elakt nog så kanske det kan vara ett sätt att hålla mig från den gamla lite. Messa lite med denna killen, jag kommer inte göra så mkt mer. Han är tyvärr inte min typ men väldigt trevlig och lätt att umgås med.

Är man elak för att man utnyttjar någon så? men om jag inte ger honom chansen så lär jag mig inte vilka som är min typ och jag kommer aldrig träffa någon om jag inte ger dom chansen. Sen känner jag reda att det finns ingen attraktion men lite mess- sällskap för att få nått annat att tänka på… jag ger väl inte för mkt vibbar av de eller??? eller får man vara så ego att jag tar chansen att tänka på mig själv och få hjälp att få lite distans till den gamle? det kan väl vara okej?

Å jag blir ju glad när han hör av sig och så men sen mår jag ju så dåligt. Varför kan det inte bara bli bra. Jag vill ju kunna ha kvar honom i mitt liv men utan allt jävla skit.

Pratade idag om bandet och de övar lite med en ny sångerska, å det kryper fram sen till slut att det är kanske det att han är rädd för vad hans fru ska säga om jag är med i bandet. I somras så var ju inte hon med så nä då var det inte det… JAG VET ATT HAN ÄR EN KARLJÄVEL SOM INTE ÄR ATT LITA PÅ !! men tyvärr tror jag alla är sånna här i den situation vi är i. Men upplyste honom om hans ändrade anledning och att det var det jag är blir så besviken på. Får se vad han svarar på det.

Å skrev att han kunde göra nått annat för mig som är lika mkt värt som bandet tex bjuda mig på en skidresa som jag så länge velat åka på men inte ett ljud om hur han tänkte när jag skrev det.

Jag mådde så dåligt ett par timmar nu sen em/tidig kväll pga av detta. Jag både vill och inte vill. Jag vill inte påminnas om honom men ändå få ha honom hos mig. Å när jag mår dåligt så vill jag bara säga att nä det är bättre vi har det som vi haft det nu. väldigt lite kontakt, nått mess i veckan på sin höjd. Men så vet jag att jag inte lyckas hålla det om jag säger det och då bir det så jävla jobbigt.

men nu känner ja,jaja skitsamma hur han reagerar. För tror han mår lite dåligt i detta och det kan han gott ha !! Jag kryper ner under filten och bara låter tiden gå. Orkar inte bry mig om saker och ting, livet får fortlöpa bäst det vill. Å så ska jag försöka komma ihåg denna känslan som han fick mig att känna idag. Att han inte får mig att må bra utan att jag mår dåligt av denna kontakt vi oftast har.

Usch va jag hatar att det enda som verkar fungera är att vi inte har kontakt med varandra.

Messade honom idag. Vad jag var på telefonen många gånger och ångrade mig eller inte visste vad jag skulle skriva. Sen till slut så skickade jag iväg ett mess.

Hej, hoppas allt är bra. kram

Fick tillbaka med en gång att det var bra och att han tänkte på mig en hel del.

Fem minuter senare fick jag frågan -själv då?

Svarade att det var bra och att jag tänkte en hel del på honom med.

SEN INGENTING

Så det var inte mkt, trodde han skulle bli glad att jag hörde av mig och till och med kanske ringa.. men nä ett litet mess och och sen inget. Så var det med det. Känns både skönt och lite tanigt. Får se när han hör av sig men nu vet han att det är okej eftersom jag hört av mig. Men han känner nog som jag, vad ska man skriva om det inte är relaterat till vårt förhållande…

Jagvill vidare men vill ändå ha honom. Å jag mår väl egentligen bättre och är rädd för hur jobbigt det kommer bli om jag pratar med honom eller träffar honom. Men ändå så vill jag att han hör av sig. Är så delad när det gäller allt.

Inser väl mer och mer att vi inte borde ha med varandra att göra. Å fattar att vi varken borde träffas bara för en stund ihop eller sjunga i band ihop. Ja egentligen fattar jag att vi inte skulle ha med varandra alls att göra.

Å andra sidan så undrar jag när han kommer höra av sig och vad han kommer säga och erbjuda. Vad är vårt förhållande värt för honom?

Bara han förstår att jag inte går min väg för att jag är arg eller ledsen eller så. Utan att jag vill att det vi har ska bli annorlunda, ger mer och inte få mig att bara trampa runt och sakna HONOM. Jag har varit tydlig men det har jag ju varit annars med och då har det inte gått fram men hoppas att mitt sista mess inte kunde missförstås.

Jag säger inte tack och hej utan att jag vill att vi hittar nått sätt att ha kvar varandra i livet.

Han verkar ju i alla fall fatta när jag skrev att jag inte vill ha gulleplutte messen varje dag som håller känslorna i liv. Så han lär nog inte höra av sig förrän han samlat massa mod och det gått lång tid så han kan säga att det var länge sedan och att han ville höra hur jag mådde. Tror aldrig han kommer erbjuda mig nått.. det enda jag kan få är det vi haft nu, han ser inte det som han kan ge nått annat eller mer.

Å då får jag bara stå ut så kommer det kännas bättre ju längre tid det gått. Å inte tänka på framtiden för då blir det för jobbigt. Undvika att se eller påminnas om honom och inte tänka på framtiden utan stå ut i stunden.

(men jag kommer ha svårt att låta bli att hoppas att han ska komma och säga och erbjuda nått, visa att han verkligen inte vill mista mig). Hoppas, även om jag rädd inför messet/samtalet/träffen, att han snart – väldigt snart hör av sig och har nått att säga.

Messade honom igår så han skulle veta att jag mår bra. Skrev att jag mådde bra men att jag blev ledsen då jag tänkte på framtiden så jag försöker låta bli. Å att vi bara låter det vara och att jag tolkar det som han vill avsluta vilket jag får acceptera men att jag vill/hoppas att vi ska hitta andra sätt att umgås på.

Å så skriver vi lite mess fram och tillbaka. Han att: om vi bara kunde ta bort sex och känslor så kunde vi umgås normalt. Men att det är svårt att ta bort nått man tycker om och tycker är bra. Han skrev även att det var svårt att bestämma nått för omdet då inte blev av så skulle han känna sig dum och jag sviken.

Svarade att det är ju lite så det är hela tiden nu. Att jag hade behövt mer konkreta saker för att kunna kontrollera mitt mående bättre. Då svarade han bara ”ja fattar” detta svarade ju inte jag på eftersom det inte finns så mkt mer att skriva.

Idag messar han att han tänker på vad jag skriver och, vill inte bara säga tack och hej. Tycker vårt förhållande är värt mer än så. Visst saknar jag dig..

Skrev flera timmar senare tillbaka. Det är precis vad jag med tycker. Å jag skriver inte tack och hej, jag skriver att jag vill hitta vill hitta nått annat sätt att ha kvar varandra. (skrev så för den sista meningen kan tolkas väldigt olika-både att vi ska hitta nått annat att göra gememsamt eller att vi ska ändra vårt förhållande och vad vi gör när vi träffas – problemet är väl att jag aldrig får veta hur han tolkade det).

Tyvärr tror jag själv just nu att jag har svårt att komma över honom om jag träffar honom. Så det bästa vore väl om vi inte träffades men vill ju komma dit en dag. Men just nu i denna stund så vill jag inte utsättas för varken hans röst eller kroppskontakt. För då försvinner denna känslan och jag vill ha honom/ eller jag kan inte tränga undan det jag känner för honom.

Tänk om det bara kunde hålla i sig när man känner att jag orkar inte mer för det blir ju ingen ändring.

Gick och hoppades att det var han så fort telefonen gjorde nått läte ifrån sig. Å så var det han, trodde inte han skulle höra av sig idag men han gjorde det. Blir glad, sen vill jag inte alltid påminnas om honom men när jag ändå går och tänker på honom så blir jag så glad över ett mess från honom.

Jag skrev tillbaka till honom, att bollen låg hos honom och så. Men jag vet inte vad jag vill. Vill ju att han ska visa mitt värde för honom men han har nog gett det som han upplever att han kan. Och det måste jag acceptera och förlika mig med.

Och just nu, denna stund så känner jag bara usch låt det bara vara så här, strunta i det och det blir som det blir. Men sen vet jag ju att saknaden blir förstor och att förhoppningarna kommer. Å sen kommer besvikelsen igen…. Å det är tufft att tänka att vi inte kommer träffas och vara så goda vänner men får försöka att inte tänka på det och hoppas att inga funderar på vad som hänt, eller ja alla fattar väl att vi gjort slut då vi inte träffas eller pratar om varandra längre. Ja usch det är jävligt tufft. Men jag får som sagt förtränga det.

Det blir väl en tuff period men det löser sig säkert. Så känner jag just nu. Jag vill ha lugn och ro men vill att det bara ska bli bra. Å jag vet inte hur det ska bli det, så jag låter det bara vara lite.

Känns som jag drömt om honom hela natten..

Drömt att jag och en kompis fick komma och sjunga i bandet och att förra sångerskans röst var med lite i bakgrunden så jag kunde följa henne lite (eftersom jag tycker det är svårt höra när jag ska in). Sedan drömde jag fler, nått att vi var iväg men kommer inte ihåg honom utan mest de andra vännerna ( å jag jobbade som polis hm ja inte för jag vet hur det går ihop sig hehe).

Tänker mest hela tiden på honom och nu även drömmer om honom. Å jobbigt att inte veta hur det blir, ska jag kämpa emot totalt eller är det onödigt för han kommer till mig om en vecka och så är allt som tidigare. Eller ska jag bara försöka som tidigare i veckan, tränga undan allt och inte tänka alls. Bara försöka förtränga honom – ja så är det nog jag ska göra. Men ska han bara få ringa och prata en stund och så är han nöjd, ja kanske det för det är kanske så det kommer bli. Han erbjuder inte mer i alla fall som det känns just nu.

Usch känner att jag är på väg att bryta ihop och saknaden blir för stor. Var det att jag sprang på honom i korridoren igår??? suck fy och blä.

Jag måste försöka acceptera att det aldrig blir mer än så här. Att han inte är så god vän som tidigare, vi inte kan ha en tät kontakt och att det kommer bara bli nån stund då och då och däremellan är det inte så mkt mer.

Tror han saknar mig men tycker det är skönt att få lugn och ro.

Att låta bli att :
- längta
- messa
- hoppas
- TÄNKA PÅ HONOM !!!
Å det verkar vara det enda som fungerar, att inte tänka på honom för då längtar jag, å då börjar jag hoppas och vill messa…

Tycker så mkt om honom och vill ju bara ha honom och ska jag komma över honom så är det väl som för så många andra – att inte umgås eller höras så man blir påmind om varandra. Men det gör så jävla ont att vi inte ska ha med varandra att göra så jag vill ju att vi ska kunna ha kontakt men ändå kunna gå vidare. Jag vill att det ska bli bra, jag vill att det antingen ska bli han och jag på nått jävla sätt fast jag vet faktiskt inte hur det skulle bli. Sen vill jag att vi ska gå vidare men vara bästa vänner som vi sagt till alla att vi är. Konstigt att bästa vänner inte ska vara nära vänner och tyvärr är det svårt att vara nära vänner utan att ha kontakt.

Tycker bandet kunde vara ett sätt för oss att finnas i varandras liv men kunna låta bli det andra. Men det går väl inte varken för de känslorna vi har och så hans fru.

Nä sanningen är väl helt enkelt att inte ha kontakt men fan va tråkigt !!!! JÄVLIGT TRÅKIGT
Å han ser väl inget annan alternativ han heller för han gör inget mer än ringer och messar då det gått ett par dagar…

Önskade mig trevligt helg.. mm jo men jag ska ha en trevlig helg medans jag sitter hemma och tänker på att han är hemma hos sin fru och jag är ensam. Jo men visst ska jag ha det trevligt. Å det enda som kan göra det är väl att jag låter bli att tänka på honom.

Känner lite så att antingen så får han vara hos mig eller så får jag försöka förtränga honom.

Jag vet inte hur jag ska komma vidare – att återigen känna att jag tycker det är skönt att vara ifrån honom och vilja ha ett liv utan honom. För just nu så vill jag bara ha honom igen.

Har så svårt att bara låta tiden gå. Vill sätta upp ”mål” men vet inte vad jag ska sätta upp för mål för just nu vill jag, vill ha honom. Å annars brukar jag inte klara sätta upp mål eftersom jag inte tror att jag klarar det, och att jag inte vill misslyckas.

Hur ska jag komma vidare med viljan??? hur ska jag komma till det att jag inte vill ha honom? Skulle vilja att vi kunde hitta nått annat så vi kunde ha kontakten men inte vilja mer. Å att jag vill vidare, att jag inte vill ha honom även om jag träffar honom.

Varför kan han inte ge mig det jag vill ha!!!!!

Saknar honom väldigt mkt nu efter helgen. Men vet ju att det inte finns på riktigt,för han blir ju inte min på heltid men saknar honom väldigt mkt. Innan har jag ju tyckte det varit skönt då vi inte haft kontakt men just nu så saknar jag honom.

Dock har jag inte hunnit tänka så mkt på honom i em och kväll men då har jag även pratat med honom. Han messade nämligen – kram. Jag svarade inte och då ringde han. Jag svarade och vi pratade 20 min, å allt är ju som vanligt. Jag undrar vad han tänker? jag tänker efter de mess jag skickade förra veckan och det vi pratade om i helgen. Att jag vill att vi ska hitta andra sätt att ha kvar varandra i livet. Han bara svarade på messen att han inte visste, att han inte hade nått bra svar. Jag tror ju han bara låter det vara om han märker att det fortsätter som vanligt.

Tycker det är så jobbigt att veta att vi är påväg att försvinna ur varandras liv eller fortsätta som nu. Å då är det rätta egentligen att vi tappar kontakten. Men fasiken så ont det gör i mig. Undra när jaag kan lyfta det med honom igen?? å är det någon mening… usch så jobbigt. Det gör verkligen ont.