Först en trevlig resa. Helt okej trevligt, varken super duper eller dåligt utan bara helt enkelt bra och så normalt trevligt.

Men jag har ju messat massvis om att detta med bandet sårar mig. Å jag lyfte det efter en after ski samt i bilen hem. Han pratar inte om det. Svarar inte på mina tidigare mess om samma sak. Han möter mig inte alls. Förrän nu när jag sagt att jag tror jag vill avsluta vår relation och då jag skäller och skriver mess till honom att han sårat mig så mkt osv.

Han framställer det som att det aldrig varit hans mening och att han är som han är. Nu är detta verkligen min version av historien men det är ju även min blogg så..

han ber om ursäkt i ett mess då han skriver att det inte var hans mening att jag skulle uppfatta det så och att han är ledsen att jag mår dåligt.

Vi messade rätt mkt i slutet av förra veckan och så pratade vi i fredags. Kom ingestans enligt mig. Han ringde i söndags och det blev ett kort samtal, jag blev arg med en gång och han menar på att genom att han ringer och undrar hur jag mår så visar det att han är ledsen eller nått.. ja jag vet inte vad han tror att det ska visa.

Å det är så skönt att slippa skiten just nu. Jag vet inte vad jag vill att han ska göra och därför är det lättare att bara släppa det. Jag sa till honom att bollen ligger hos honom men så som jag känner honom så har han gjort ett försök och jag varit otrevligt vilket han tar det som att jag inte vill veta av honom. så han kommer nog inte höra av sig speciellt mkt. Jag tror han kommer göra nått mer försök men det kommer ta sin tid.

Å han kommer inte göra nått för att jag ska känna mig mindre sårad för han brukar funka som så att genom att han berättat sin version så är det färdigt. Men för mig är detta inte färdigt.

Han tycker det är tråkigt att det skulle sluta så här, det är jag med. Samtidigt som jag tror att det var nog enda sättet att få slut på det.

Hela vår relation blir så tydlig nu att det endast varit på hans villkor. Han skyddar sitt äktenskap och jag får inte inkräkta på det, han vågar nog inte ens nämna mig där hemma. Å allt handlar nog kanske om att han tycker om mig och därför blir det så mkt mer lögn då han måste säga att det inte är nått mellan oss.

Men jag känner det som att jag förlorar genom att vara med honom. Hade vi inte hållit på så hade jag kanske varit med i bandet…. Visst sen har jag fått ut mkt på vårt förhållande, speciellt sista resan. Men det har jag skrivit till honom att jag är väldigt glad för resan vilket jag tyckte var väldigt trevligt

Jag tycker ju att han borde försöka vinna tillbaka min vänskap. Att försöka visa vad den är värd men nä han vill bara höra att jag mår bra igen och då är allt bra igen. Men jag kommer inte må bra bara så där utan att han förklarat sig på ett ärligt och blottat sätt. Å han vill att jag ska säga vad han ska göra men detta kan han bara rätta till själv. Han måste kunna tänka ut själv vad det kan vara värt.

Sen spelar det nog kvitta vad han gör, för han har sårat mig och gjort är gjort.

Så skrev jag till honom i tisdags och nu är det så. Han svarade att det kändes lustigt och att det blivit så tyst. Detta var i tisdags, igår sprang vi på varandra i korridoren på jobbet. Sa inget om det då utan hej och bla bla om lite vardagliga saker, han frågade hur det var med mig. Sa att det var okej för det är det ändå.

Sen idag fredag så messade han mig. Han hoppas att jag kommer träffa någon så jag kan gå vidare i mitt liv. Att han nog alltid kommer tycka om mig ochatt vi har haft mkt skoj ihop.

Svarade honom att jag jag med hoppas på att träffa någon men att det får bli när det blir. Just nu känns det inte som jag orkar men om det kommer någon så vet ju jag med att man orkar – kär och kärlek orkar man nog alltid om det känns rätt. Å så skrev jag att det kändes som vi var så olika gentemot varandra och att jag inte tvivlar på att han känner för mig men att det sårar mig så att han inte pratar med mig. Att jag inte orkar kämpa och påverkas mer. Å så avslutade jag med att jag kommer sakna honom.

På det svarade han genast att han kommer sakna mig med. Å då skrev jag att jag har försökt men inte klarar det och därför väljer jag att avsluta. På det kom inget från honom.

Är så delad över det, vill så gärna höra av honom men inte påverkas av honom. eftersom han inte påverkas likadant av mig. och att jag inte kommer vidare så länge jag har kontakt med honom. Får påminna mig om det han gjort mot mig, det som sårat mig.
- inte skiljts sig
- inte låtit eller försökt få med mig i bandet
- inte pratat med mig om det utan att jag får tjata tigga och be och han ändå inte gör det
- han inte vågar/vill visa att vi offentligen är vänner, att han inte orkar så upp offentligt för vår vänskap

men visst kommer jag sakna honom. Hoppas han saknar mig med och att han tar på sig att han kunde skött detta annorlunda men tyvärr tror jag inte att han tänker så.

Då har vi varit iväg på skidresan. Det var alldeles lagom trevlig. Bodde kanonbra, nära lift och backe och helt okej stuga. Självklart bastu och öl varje dag. Läste Mr Grey så sexlusten var ju på topp. Nästan så det kändes som han tyckte det var för mkt sex…

Det var en lugn resa och vi myste mestadelen av resan. Var inte i backen till max utan tog det lugnt och åkte då vi kände för det. Ett par timmar som sin höjd innan fika eller afterski.

Låg och läste en massa och antingen han eller jag i den andras knä. Delade säng hela veckan utan att det blev jobbigt och han ville byta.

MEN
sen på vägen hem så självklart så känns det lite tungt, resan är över och man ska hem till ensamheten. Men så försökte jag prata lite… tänkte att vi har ju verkligen tiden men icke. Sa först att jag tycker det är tråkigt och det jag saknar mest, var att vi inte är så öppna mot varandra längre. Det svarade han – ja å det är väl kanske bra… hm sedan frågade jag varför han inte sagt sanningen till mig när det gällde bandet. Då blev han irreterad eller nått och hm.. det bara blev så sa han. Då tog jag bort min hand och sen var jag superledsen och besviken de sista 15 milen. Grät till och med i min tysthet (snyftade inget utan tårarna bara rann) och han märkte inget. Förrän kanske nått då vi sa hej då efter att vi bärt in alla saker hos mig. Jag sa bara ett snabbt hej då och gick in. Han satte sig i bilen och körde hem. Sen fick man ett mess nån dag senare at han ville ha mitt kontonr så han kunde betala det han sagt att han skulle (han bjöd på det mesta utom liftkortet). Jag messade honom att det var okej ( han frågade hur det var efter de här dagarna) sen skrev jag att det kändes tråkigt att vi gled isär och att hans tystnad sårar mig. Inget svar. Idag ringde han och ville ha kontonr (eftersom jag inte skickat det). Sen satte han in pengar och skickade att det var klart. Jag svarade inte och sen inte ett ljud.

Känns som det är dags att avsluta. Jag får inte ut nått bra på detta… å han tycker det är bra att vi glider ifrån varandra som vänner. Att vår djupa vänskap blir mer ytlig.. Har god lust att skriva att det är nog färdigt med oss nu men orkar inte. Är rädd att det drar igång känslor jag inte klarar att stå emot.

Jag hanterar det hela med att försöka tränga undan honom och alla tankar som har med honom att göra. Han sårar mig mer än vad jag får ut av det. Visst jag hade inte kommit iväg på nån resa om det inte varit för honom. Men utan honom så kanske jag träffar någon annan och då hade han och jag åkt på skidresa. Å jag hade fått kärlek i mitt eget hem och jag hade haft det mer tillgänglig, mer romantiskt, mer vardag ja mer allt med nån som väljer mig och som sätter rätt värde på mig och som vill visa att jag betyder mkt även offentligt, inte bara bakom stänga dörrar.

Messade innan jul att jag inte ville höras under julen och det är så skönt att inte vänta på mess. Tråkigt att inte kunna ha kontakt men det verkar vara det bästa. tycker faktiskt det är skönt.

Tänker på honom men låter bli att messar eftersom jag sagt att jag inte vill höras under helgen. Hoppas ju självklart att han saknar mig men skönt att inte gå och vänta och hoppas.

Å snart ska vi på resa. Undra hur detta kommer bli???

Ja varför kan jag inte det. Nu får jag ju ta resan först men sen…

Men VARFÖR kan det inte bli bra!!! varför kan jag inte komma till punkten då jag släpper detta… jag kommer inte få ut det jag vill av det. varför kan jag då inte bara sluta hoppas.

Jag vill ha honom som vän men tror han inte vågar eller vill ha mig mer än som älskarinna. En älskarinna han säkert älskar mer än nån av de andra. Annars hade han gått så mkt som vi krånglat men mer än så är det inte.

Idag har vi båda varit hemma och han stängde av sin telefon kl 10 och inte tittat på den mer och han vet att det är enda sättet för mig att ta kontakt med honom. Sånt gör mig så besviken. Hoppas han kollar den imorgon och så ska jag säga att jag inte vill att han hör av sig under julen. Att jag vill göra samma som han, stänga ute mig/han för att umgås med min familj.

Jag vill ha en rolig pojkvän, jag vill ha en som jag skojar och har kul med. Som jag känner mig trygg med och får mig skratta och skoja.

Så i onsdags följde han med hem. Å så blev jag magsjuk. Ja så gick det med den natten. Dock lite skönt att inte vara helt ensam när man mådde dåligt men tråkigt att inte få ha det gott de få stunder vi har ihop.

Jag är fortfarande så delad över allt. Jag har så svårt att säga tack och hej men det leder inte till nått jag vill. Å börjar tvivla på vad jag vill.

Stundtals är han så gullig och sen bara stänger han av telefonen och stänger ute mig. Jaja vi får ta resan och smällarna efter det. Men jag hoppas jag återhämtar mig fort och hamnar här igen då jag känner att det inte är värt allt det för med sig eftersom det ändå inte leder till det jag vill.

Jag har börjat bli mer ego när det gäller det hela. Jag är inte ett dugg bättre än honom men va fan, bara jag mår bättre så struntar jag i det. Jag kan inte ändra honom och även om jag skulle göra det så skulle det inte tjäna mig till nått utan troligen hans fru.

Hörde ett samtal till hans fru när han var här, han lät likadant som när han pratar med mig. Trodde de skulle ha ett tråkigare tonläge eller nått… men det lät precis som när vi pratar.. ja men vi ses imorn och så… de har det inte dåligt, det är bara han som inte kan vara trogen. Usch vilket skit jag satt mig i. Å varför ska man känna som man gör??

Fick håltimme på jobbet så vi tog en fika på stan. Gu så mysigt, planerade resa. Underbart !!

Blir som nykär när jag sitter med honom och planerat nått kul. Jag vet att det inte är bra att känna detta men ååå så underbart det är. Tänk att vara lyckligt nykär – häftigt det kommer vara. Tänk att känna så här och inte ha det jobbiga (att han har ett helt annat liv som jag inte är del i), så härligt.

Men det var en mkt trevlig em. Inget sex eller så utan bara umgicks och hade trevligt. mer sånt i livet

Ja jag vet inte vad jag ska kalla det men det känns som jag är i nån paus, i väntan eller nått.

Den gamle påverkar mig så mkt och jag måste nog stänga ute honom, putta bort honom och skapa ett liv utan honom. Då kanske jag kommer vidare och hittar ett driv igen. Jag saknar mitt driv, min vilja och att inte bara dra mig undan och ta det lugnt, njuta av ensamheten där ingen ber om min energi.

Sa till min psykolog att jag ville få ut mer av våra samtal och vi bestämde att det är detta som tar min kraft och att vi ska lägga tid på detta. Å förhoppningsvis kommer jag vidare.

Jag är ju så delad, både vill och inte vill. Men kommer på att jag ofta vill ha kvar honom för att jag ska få hjälp, få ut nått av vår vänskap. Å så kanske inte en vänskap ska vara så jag har kanske inte heller så ren känsla för det vi har ihop.

Igår så bokade vi resan, idag har han betalt stugan. Liftkort och skidor fixar vi på plats. Han vill inte åka på natten så det blir ju ingen skidåkning första dagen så då fixar vi det och tar det lugnt i stugan istället.

Han är go och glad nu, ringer och stämma av resan och säger att han saknar mig och ser fram emot resan och så. Han är nog verkligen det, men jag hade önskat att vi kunde vara vänner offentligt med.

Det är vad jag vill, för då hade vi kunnat finnas för varandra även om någon privat vän till honom kom. Å jag hade kunnat vara med i bandet.. det stör mig fortfarande att han inte möter mig i detta.. att han bara tror det är bra eftersom jag vet att min dröm är krossad. Å så arg jag blir när jag tänker på det.

Men resan ska bli supertrevligt. Jag höll på att få välja en jättefin lgh men den kostade nästan 2000 kr mer, han sa att jag fick välja men det kunde jag ju inte när jag inte ska vara med och betala. Han undrade om det var värt de pengarna och när jag inte valde så valde han den andra stugan. Tror det ligger väldigt centralt.

Pratat med min psykolog om detta och han är nog inne på att vi ska prata om detta med den gamle eftersom det påverkar mig så mkt. Det påverkar mig väldigt mkt så det vore ju bra om jag kom vidare men jag både vill och inte vill. Tufft.

Fick ett mess idag. Vi kan börja planera resan.

Så glad jag är !! vet att det inte är rätt och att jag återigen inte är mottaglig för nån annan men ååå så kul att åka skidor och få mysa på kvällarna.

Jag ska få resan i julklapp. vet att han gjort så mkt dumt eller så men tjoho det är en riktig sak. En av de tre sakerna jag önskat så länge!!

Vill planera resan tillsammans med honom, men ska börja kolla lite nu. Han anpassade sig lite efter mig när vi skulle åka. Men runt v 5 eftersom det var det jag ville tidigare. Å det är rätt bra att vi åker tidigt på året så kanske jag kan bli mottaglig till sommaren.

SÅ HÄRLGIT DET SKA BLI, ÅKA SKIDOR, DRICKA ÖL OCH MYSA.