Han stänger ute mig, ger mig inte nått speciellt – säger att han tycker om mig och gör det han tror jag ber honom om. Men han är trög och fattar inte vad jag vill trots att jag försöker tala om det.

Det verkar som han är nöj med sitt liv och så länge han får träffa mig är han glad men att han liksom vet att det kommer en dag då jag inte vill mer å den skrämmer honom inte. Det är nog det som gör mig så ledsen. Den dagen skrämmer honom inte ett dugg. Att jag ska göra allt med någon annan verkar inte bekomma honom

Är jag bara en totalt jävla dum jänta som gått i samma fälla som så många andra – mm troligen. Förr hade vi nått mer men nu tror jag inte det finns längre.

Stundtals kan jag se allt han gör mot mig men när vi sedan träffas eller jag tänker på de fina stunderna så försvinner allt sånt. Jag är lite rädd att det kommer sluta med att jag blir bitter mot honom för han är inte så bra som jag skulle vilja. Han gör inget för att ställa saker och ting till rätta eller nått i gengäld eftersom han inte kan ge det an vet att jag vill ha.

Han är rätt ego faktiskt men så känner jag som jag gör å varför kan jag inte bara lämna honom. Det här har väl förstört tillräckligt för mig.

Jag har så svårt att ta klivet eftersom jag känner att han gjort de… slutar jag höra av mig, slutar jag bry mig om det vi haft, slutar bry mig om vår vänskap så kommer den rinna ut. Samtidigt så vet jag inte varför jag är så rädd för det, för vad leder vår vänskap till… nån lunch då och då, men det är inte det jag vill ha men han nöjer sig me de

Han är klar med att det bara är en liten guldkant på tillvaron men jag hoppas och skulle vilja mer. Jag vet att det inte blir så men känslorna är på en helt annan nivå.

jag är kär, å vill vara med honom och jag vill ha honom.

Sa det till honom igår.

- jag tycker om dig, jag vill träffa någon men vill inte h någon annan, jag vill ha dig.

å på det svarar han – men så här vill du inte ha det

- nä det vill jag inte men jag vill ha honom!!!!!!

Å varför kan jag inte bara stänga av och lämna honom, aldrig mer göra nått me honom. Och jag hoppas att han kommer ångra sig, kommer sakna mig så det gör ont i hjärtat och att det gör ont när han tänker på att jag lever med någon annan, att jag pratar om livets alla svårigheter och glädjeämnen med någon annan, att jag ringer till någon annan när jag behöver hjälp ch stöttning, att jag har sex med någon annan å gör alla saker vi gjort… åå vad jag hoppas det gör ont i honom så han får känna hur jag har det.

Å jag skulle vilja komma över allt men vill inget annat än att vara med honom

Mina känslor är både ilska, besvikelse, ledsen och kär… fy fan för detta säger ja bara. Det är så jävla jobbigt!!!!

å han är min bästa vän – det är inte så lätt att ta steget bort från sin bästa vän och från den man är kär i trots att man vet bättre..

Att det från hans håll mest är attraktion och att jag är en som är trevlig att umgås med men inte mer än så. Annars borde det vara jobbigare även för honom.

Tror inte han saknar mig lika mkt som jag saknar honom. Han verkar faktiskt nöjd med sitt liv och jag är bara en liten guldkant på tillvaron som han är glad om han får känna på lite då och då men kommer inte guldkanten i tillvaron så klarar han det lika bra utan…

Är avis på hans fru som får både hans tid, sällskap, kropp och pengar…

å det är jobbigt att komma underfull me detta

En kompis till mig pratade med honom om detta för ett tag sedan å han hade sagt

- hon är inte dum i huvudet, hon vet…. (kanske inte kommer ihåg ordagrant vad han hade sagt men att jag visste förutsättningarna.. )

Så jälva dum, jo visst vet jag men jag hoppas ju på nått ändå.

ÅÅåÅ varför kan man inte bara få ur han ur skallen. Jag vill avsluta de, jag vill ha en annan – nån som vill vara hos mig. Men så fort jag försöker föreställa mig me nån annan så kommer de upp att det är han jag vill vara med.. å tror det kanske är för att det är den enda jag kan se mig med eftersom jag kan refera till de. Kan itne bara hitta på nått jag inte har nån aning om men med honom har jag en aning om hur det skulle vara…

att jag tycker mer om honom än han mig… 

eller i alla fall att han klarar livet bättre än mig…  (klarar detta bättre än mig)

Är nog faktiskt lite bitter över att jag sitter här ensam å han har allt ordnat. Å att han inte kan ge mig mer än han gör. Om han nu tycker om mig så borde han ha dåligt samvete för allt han gjort mig även om det är mina egna val.

På nått sätt borde han väl ändå kunna gottgöra mig när han vill ha mig där men ändå inte beredd att satsa på mig…

stundtals tror jag inte han fattar, fattar hur jag har de å vad detta betytt för mig, mina känslor, mitt liv, min framtid och nuet.

Ja tiden bara rinner iväg.

Jag försöker gång på gång avsluta detta men lyckas aldrig. Stundtals känns det som jag är på väg att komma ut detta men så kommer stunderna då jag trillar tillbaka.

Jag vill så gärna träffa någon men om sanningen ska fram så är det honom jag vill umgås med.

Å så sitter jag här ensam och längtar efter honom, längtar efter närhet, längtar efter sällskap å det är han jag längtar efter. Fy fan det är så tråkigt.

Det känns så orättvist. Han sitter där hemma med sin fru och sitt liv, har det allmänt bra. Kan spara pengar, köpa de han vill, resa… jag sitter här ensam, alla mina pengar går åt till mitt nya hus, kan inte spara nått, kan inte resa, inte skaffa mig någon ny häst som egentligen är det som ger mig mitt välbefinnande. Jag drömmer om så mkt, drömmer om lycka, om saker till huset, om resor men sitter här i min ensamhet.

stundtals rinner tårarna bara på mig. dock är de så skönt att känna tårarna rinna ner för kinderna, så där kallt och sakta ner för kinden.

Jag vet inte alltid vad jag vill. Jag vill ha honom, jag vill ha en kärlek att leva med. Jag vill komma över honom men jag vill även ha kvar honom i mitt liv men frågan är om man kan de???

Jag ber honom om hjälp och han gör de men så fort jag sviktar så kan han inte neka mig säger han. Å självklart så vill jag inte det i just den stunden jag trillar dit men i det långa loppet så vill jag nog det. Sedan skulle jag vilja att han visar, värdesätter mig och på nått sätt visar/talar om/betalar för allt han/vi åstadkommit mig. Å jag vet att jag gjort alla valen själv men det är pga kärleken till honom och det är fan ta mig ändå han som är den som är gift och borde stå emot och visa att det aldrig blir han och jag för det är det han valt !!!!!

jag vill komma över honom men vill inget annat än att vara hos honom